Utflykt till "The Gorge" ett naturreservat

Under en ledig eftermiddag här i Waihi tog jag (mattias), Zarah, Alpha och Thomas en av fruktbussarna och drog ut på äventyr. Vi hade alla läst en liten lapp i huset där vi bor som visade oss vägen till "The Gorge" som är ett naturreservat inte allt för långt ifrån där vi bor.

Slängde i oss lite lunch, packade väskorna, knöt våra trekkingskor och sen drog vi iväg...

Väl framme på parkeringsplatsen började vi kika på kartan. Jag och Alpha (tjejen från USA) var väl dom som har störst erfarenhet av kartläsning och vandring försökte komma underfund med var vi var någonstans. Så efter en stunds velande fram och tillbaka över bilvägen fick vi oss en knäpp på näsan när Zarah poängterade att vi höll kartan upp och ner! Men men, fortfarande vid gott mod begav vi oss ner i ravinen och påbörjade vår lilla hikingtur på vandringslederna utefter floden.

Naturen här är helt underbar, granar som står bredvid palmer och exotiska blommor som växer överallt, men det som för mig är det mäktigaste är nog den kuperade terrängen. Höga berg och forsar med små vattenfall här och där.

Vandringslederana tog oss över hängbroar, genom tunnlar (så vi fick användning för pannlamporna) och uppför trappor till vackra utkiksplatser. Så efter 3 timmars vandring, många vackra vyer och dryga 150 tagna bilder bestämde vi oss för att börja dra oss tillbaka. Skall väl också säga att vi inte riktigt visste vart vi var på väg, magen började kurra och det skulle ju finnas ett vattenfall där man kunde bada som vi ville hinna till innan skymmningen.

Turen som hade tagit oss dom 3 timmarna att gå, tog oss 40 min att gå tillbaka, så man kan väl säga att vi tog god tid på oss på vägen upp för att insupa alla vackra ting. Vi tog oss nu i våran fruktdoftande buss till området som vattenfallet där vattenfallet skulle ligga. Thomas, våran franska vän tyckte att vi borde gå på höger sidan om forsen för att hitta fallet (för det kunde ju inte ligga bredvid bilvägen). Vi tyckte väl redan från början att det kändes konstigt att det inte fanns en upptrampad stig till en sådan plats, men vi trampade på genom buskar och snår. Hittade iaf. vattenfallet, men vi var på fel sida. Och vad vi nu kunde se var att stigen ner till fallet gick ifrån parkeringen. Äventyrliga som vi är, började vi ta oss över forsen och klättra ner för fallets vänstra sida. Thomas tappade sina tofflor (vi andra hade ju skor på fötterna) och fick klättra ner i mitten av fallet för att hämta dom! Utan några större katastrofer än så tog vi oss iaf. ner. Vattenfallet var väl inte det största och vackraste man skådat, men väl värt strapatsen för att ta sig dit och simturen vi tog oss var en underbar avslutning på en härlig dag tillsammans med våra nyfunna vänner!

Samt att då vi alla ätit vegetarisk mat och så mycket frukt (den senaste veckan) att det sprutar ur öronen, bestämde vi oss påvägen tillbaka till huset för att inhandla lite kött till middagen samt glass till efterrätt!! MUMS