Utflykt till "The Gorge" ett naturreservat

Under en ledig eftermiddag här i Waihi tog jag (mattias), Zarah, Alpha och Thomas en av fruktbussarna och drog ut på äventyr. Vi hade alla läst en liten lapp i huset där vi bor som visade oss vägen till "The Gorge" som är ett naturreservat inte allt för långt ifrån där vi bor.

Slängde i oss lite lunch, packade väskorna, knöt våra trekkingskor och sen drog vi iväg...

Väl framme på parkeringsplatsen började vi kika på kartan. Jag och Alpha (tjejen från USA) var väl dom som har störst erfarenhet av kartläsning och vandring försökte komma underfund med var vi var någonstans. Så efter en stunds velande fram och tillbaka över bilvägen fick vi oss en knäpp på näsan när Zarah poängterade att vi höll kartan upp och ner! Men men, fortfarande vid gott mod begav vi oss ner i ravinen och påbörjade vår lilla hikingtur på vandringslederna utefter floden.

Naturen här är helt underbar, granar som står bredvid palmer och exotiska blommor som växer överallt, men det som för mig är det mäktigaste är nog den kuperade terrängen. Höga berg och forsar med små vattenfall här och där.

Vandringslederana tog oss över hängbroar, genom tunnlar (så vi fick användning för pannlamporna) och uppför trappor till vackra utkiksplatser. Så efter 3 timmars vandring, många vackra vyer och dryga 150 tagna bilder bestämde vi oss för att börja dra oss tillbaka. Skall väl också säga att vi inte riktigt visste vart vi var på väg, magen började kurra och det skulle ju finnas ett vattenfall där man kunde bada som vi ville hinna till innan skymmningen.

Turen som hade tagit oss dom 3 timmarna att gå, tog oss 40 min att gå tillbaka, så man kan väl säga att vi tog god tid på oss på vägen upp för att insupa alla vackra ting. Vi tog oss nu i våran fruktdoftande buss till området som vattenfallet där vattenfallet skulle ligga. Thomas, våran franska vän tyckte att vi borde gå på höger sidan om forsen för att hitta fallet (för det kunde ju inte ligga bredvid bilvägen). Vi tyckte väl redan från början att det kändes konstigt att det inte fanns en upptrampad stig till en sådan plats, men vi trampade på genom buskar och snår. Hittade iaf. vattenfallet, men vi var på fel sida. Och vad vi nu kunde se var att stigen ner till fallet gick ifrån parkeringen. Äventyrliga som vi är, började vi ta oss över forsen och klättra ner för fallets vänstra sida. Thomas tappade sina tofflor (vi andra hade ju skor på fötterna) och fick klättra ner i mitten av fallet för att hämta dom! Utan några större katastrofer än så tog vi oss iaf. ner. Vattenfallet var väl inte det största och vackraste man skådat, men väl värt strapatsen för att ta sig dit och simturen vi tog oss var en underbar avslutning på en härlig dag tillsammans med våra nyfunna vänner!

Samt att då vi alla ätit vegetarisk mat och så mycket frukt (den senaste veckan) att det sprutar ur öronen, bestämde vi oss påvägen tillbaka till huset för att inhandla lite kött till middagen samt glass till efterrätt!! MUMS

Frukt folket...

Är nu på vår första WWOOF-plats (wwoof = willing workers on organic farms) The Fruitvans. Vi bor i ett kollektiv i en by som heter Waihi, tillsammans med människor från hela världen. Marcelo (Brasilien) och Taryn (Australien) heter paret som driver företaget och hyr huset vi bor i. När vi kom till huset var de 10 st med olika nationaliteter som bodde där (fransoser, amerikaner, belgare mm). Konceptet här går ut på att sälja frukt på dagarna och gemensamt laga middag, diska, städa,handla och surfa på kvällarna. Våra första dagar här var väl måttligt spännande då arbetet mestadels innehöll städning, fylla lådor med avocados. Men efter att ha lärt känna alla härliga och somliga underliga människor som bor under samma tak. Och avancerat från städtjänst till försäljning av frukt trivs vi nu riktigt gott här.

Waihi ligger på östkusten, tvärs över landet från Auckland och man kan väl säga att det är lite av en semesterort. Vädret skiftar fort här och det kan gå från klarblå himmel till gråmulet regnväder på bara några minuter. Vattentemperaturen håller sig fortfarande runt 19-21 grader då vi nu har sensommaren här. Stranden vid Waihi Beach är lång och det är aldrig trångt där, men det viktigaste är att oavsett vindförhållanden finns det vågor. Vilket för oss är kul då vi har skaffat oss surfbrädor och boggieboards.

Under veckan som gått har vi varit med om många roliga händelser (som en picknick uppe i bergen), träffat många roliga personer då det hela tiden kommer och går folk här. Vi har städat, lastat frukt, varit på en soptipp, kört komposten till en kycklingfarm, sålt frukt utefter gatan och många andra saker...

Då vi igår hade den sista gemensamma middagen i detta huset kom vi alla fram till att vi kommer sakna varandra och huset, och detta bara efter en vecka. Känns lite som att det är så det är när man reser runt. Man stannar på olika ställen, träffar på olika människor och när man väl börjar känna sig hemma så splittras gänget och någon eller någr drar vidare. Det är inte första och kommer troligtvis inte bli sista gången det händer på denna resa. Nu skall vi vidare till Waihi Beach för att tillbringa helgen med Miles och Roisheen i deras släkts strandhus, skall bli härligt!!!

Kommer dock inte sakna alla j*vla flugor, dom har vi fått nog av...

¡Hasta la vista! (¡Nos vemos!)

Huset

Utsikt från huset

Alpha Coyote Castro

Zarah vid Waihi beach

Mattias vid Waihi beach


Julien

Utflykt/Picknick


Marcelo och Tari


Sälja frukt!

Kompisen i bilen...

Miles, Roisheen, Campbell och Amie

Hejhopp!

Landade på Nya Zeeland efter en ca: 12tim flygresa från Bangkok. (Även denna resa gick utmärkt). I ett härligt sommarvarmt Auckland. På flygplatsen blev vi upphämtade av Miles och Roisheen (+ deras "nykläckta" lilla bebis). På vägen hem till deras hus, hämtade vi även upp deras 7-åriga son,Campbell, som precis hade slutat sin dag i skolan. Nu har vi varit på Nya Zeeland i några dagar och tycker det är helt underbart! Vi blir väl omhändertagna av Miles och Roisheen,får god mat, drinkar och får verkligen satt våran engelska på prov!

De har även tagit med oss in till centrala Auckland (deras hus ligger ca 30min söder om Auckland), och visat oss runt inne i staden och käkat lite lunch. En vacker stad! Och om vi tycker att vi har mycket båtar i Göteborg så är det ingenting jämfört med denna stad.

(Har nu även läst att Auckland kallas "The City of Sails",detta pga att det sägs att Auckland har det högsta antalet båtar per person.)

Både Campbell och Miles spelar rugby så vi får säkerligen sett en match med denna sport!

Mattias har blivit "lekfarbror" nummer 1, så det blir till att hoppa studsmatta och springa runt i trädgården så fort Campbell kommer hem från skolan. (Men det hinns med en och annan NZ öl också:-) Försöker nu hitta lite jobb så vi eventuellt kan köpa oss en liten bil att "puttra" runt med:-)

Kort och gott, vi trivs!

2010-02-11

Mattias:

Har idag fått bygga lite, byggt ett staket/plank hemma hos Miles och Roisheen. Vi fick även följa med och titta när "The Old Boys" spelade touch. Touch är en variant av rugby, inte fullt så fysiskt. Istället för att tackla varann så nuddar man varann, därav namnet... Ett väldigt snabbt och underhållande spel. Har nu också träffat många av familjens vänner som skall hålla utkik efter jobb åt oss. Blev även inbjudna till en 40-års fest som går av stapeln den 19 mars nere vid rugby klubbens klubbhus. Kvällen bjöd sedan på lite öl och drinkar efter matchen, lite grill när vi kom hem och har efter detta njutit av X-Files, första säsongen som precis drog igång här nere igen. Denna serie körs ungefär som vänner gör hemma, om och om igen.

2010-02-14

Happy Valentines Day!

Zarah:

Har dom senaste dagarna bara tagit det lugnt!

I fredags satt vi och mailade lite olika gårdar.Har fått en del svar, så hoppas att vi kan komma iväg någongång i nästa vecka:-) På kvällen var det touch, fast denna gång var det barnens tur, så Campbell var den som deltog! Men det roligaste var denna gång inte touch, utan det var vattenslangen, då fullkomligt rusade barnen dit och hoppade och skuttade! De blev dyblöta!

Under kvällen, tror jag Miles och Mattias hade druckit upp rätt många öl och det blev senare också en del whiskey! Så i lördags morse var dom "a bit dusty" som Miles uttryckte det:-) Igår blev det en promenad runt i "kvarteret",härligt! Samt kollade invigningen av OS! (NZ har endast 16personer (eller nått) som representerar dom i OS..) Kvällen var lugn, Miles var ute med några vänner och Roshieen gick och la sig tidigt, så jag och Mattias satt mest och zappade runt på TV:n.

Nu under förmiddagen har vi varit och tittat på två stycken skåpbilar "vans", som var lite sådär..är tillbaka i huset nu..Käkat lite lunch, Mattias är på studsmattan med Campbell..och i eftermiddag skall vi iväg och kolla på ytterligare en bil!

Hoppas vi hittar någon snart....

2010-02-15

Mattias:

Fick inte köpt någon av bilarna igår. Den ena läckta servo-vätska och den andra la vi ett skambud på, fick precis veta att någon annan hade köpt den. Den tredje vi skulle titta på igår dök aldrig upp!! Vi körde hela vägen från Drury där vi bor in till Auckland och dom kom inte... Man vill ju tro att folk som lägger ut sina bilar vill sälja dom... Men tydligen inte! Hoppas på bättre lycka med våra bilaffärer idag. Har iaf. varit i kontakt med ett försäkringsbolag och det verkar vara ganska billigt att försäkra bilar. Runt 200 NZD (1000 SEK) för en trafikförsäkring i ett helt år. Miles är idag tillbaka på sitt jobb efter en liten tids pappaledighet, Campbell är i skolan så jag får vila mig i några timmar till...

Roisheen fick precis besök av en "midwife" vilket jag antar är något liknande barnmorska som gör hembesök. Hon verkar inte gilla den här madamen dock. Hon skall iaf. vara lat som bara den, orkade knappt stänga grinden efter sig (Hon ringde och frågade om hon var tvungen att göra det).

Men sen är hon ju vacker och graciös som en Bulgarisk kulstötarkvinna...

2010-02-17

Zarah:

I måndags fick vi köpt våran lilla "van":-) En toyota townace från -89. Köpte den av en äldre herre som mycket väl kände till Sverige, då han ca: 2ggr/året besöker Göteborg (Mölndal) i affärer. Världen är allt liten! Så nu har vi åkt runt och köpt massa grejer som vi behöver ha till bilen... Idag var vi varit och köpt grejer för och bygga en säng....Här finns ett ställe som heter migtie 10...liknande Hornbach..så det är ju inte svårt och lista ut vem av mig och Mattias som tyckte det var roligt att vara därinne..*suck* Mattias är nu ute och bygger sängen som vi skall ha i bilen..och det verkar gå bra! Har frågat om han ville ha min hjälp..men konstigt nog så ville han inte det...hmmm.. Själv har jag precis tittat på Herrarnas kortprogram (konståkning),och återigen konstaterat att ryssen Plutjenko (är inte säker på hur det stavas) är outstanding!! Imorgon (torsdag) håller vi tummarna för att vi kommer iväg med våran lilla "van".

Då Miles och Roish idag firar sin 9:e bröllopsdag fick vi vara barnvakter åt Camp.Det blev lite lek, McDonalds, och lite tecknad film. Lillkillen hade lite svårt att somna eftersom mamma och pappa inte var hemma, så Mattias Fick läsa lite Nalle Puh för honom. Sen gick det fin fint...

2010-02-18

Mattias:

Bilen är nu klar och vi börjar bli färdiga för att ge oss av. Gänget med frukt bussarna som vi skulle ha varit hos igår har nu till slut iaf. hört av sig och meddelat att deras hus i Auckland är fullt, så vi blir tvugna at åka till deras hus nära Coromandel dit vi egentligen ville åka nu... Tråkigt, nä inte direkt. Så nu ger vi oss av imorgon och lämnar denna helt underbara familj som har varit så otroligt gästvänliga mot oss. Det känns lite vemodigt att lämna dom, nästan som när vi lämnade Sverige.Det är lite konstigt att man flyger tvärs över världen och hamnar hos en familj som man aldrig träffat innan men det känns som man alltid har känt varandra. På ett sätt kan man väl säga att våra sötebrödsdagar med lagad mat, kylskåp som ständigt fylls på med öl, de härliga hundarna och våran Nya Zeeländska familj som varit så underbara och tagit hand om 2 vilsna Svenskar nu lider mot sitt slut. Vi ska ju iofs. träffa hela gänget om 2 veckor i Waihi för att tillbringa en helg ideras strandhus. På agendan nu står det: Packa bil, inhandla lite småprylar (brandsläckare, lådor att packa i mm.) och börja jaga surfbrädor inför vårat kommande äventyr längs östkusten. Vågorna där skall vara lagom för nybörjare, på västkusten är det tydligen livsfarligt att tom. bada, så vi lugnar oss med det några veckor.

Så från oss i "hippiebussen", peace out!

Auckland City med NZ högsta byggnad

Missionbay

Miles ger järnet när det handlar om touch

Sonen Campbell likaså

Roligare med vattenlekar dock...

Obiligatoriska efter matchen-ölen!

Obligatoriska efter matchen-grillen med tillhörande drink!

Solnedgång i Drury, från uteplatsen.

Campbell

Zarah och 2 veckor gamla Amie

Otroligt hurtiga hundarna Hursh och Lily

Miles och Roisheen

Byggare Bob

Koh Samet

Koh Samet är en 13 km2, T-formad ö som ligger drygt 4 timmar (3 med buss och 1 med båt) sydväst om Bangkok. Stora delar av ön är national park och man måste därför betala en avgift vid ankomst. Koh Samet blev en populär semester och badort under Thailands högkonjunktur på 80-talet då de första besökarna kom. Rena vita stränder och blått, klart vatten ska vara några av anledningarna till att Thailändarna flyr hit för avkoppling.

Bussen skulle gå 08.00, och det var väldigt viktigt att man var där i tid. 07.47 kommer vi på att om man är på en ö, som skall vara i princip orörd, och dessutom national park så kanske dom inte har uttagsautomater där. Jag (Mattias) rusar därför iväg (iklädd linne, Shorts och vandringskängorna med dubbla raggsockar i) iväg för att hämta pengar. Ett par minuter efter 08.00 kommer det en herre som ska visa oss till bussen. Vi var ganska många som skulle med och likt ett lemmeltåg följer vi efter honom. (Bussen skulle efter färjeläget vid Koh Samet vidare till Koh Chang) Vid 8 var det sagt att bussen skulle gå, vid 9 kom vi iväg. Jag var då rätt varm om mina fötter... Vi sov nog nästan hela bussresan, och njöt sedan av en härlig tur med en gammal fin båt.

När vi kom i land började vi så smått inse att den här idyllen vi hade föreställt oss inte riktigt skulle bli som vi hade hoppats. Fullt med turister, alla nordiska länder representerade, samt Thailändare, Japaner, Kineser mm. Att få en bungalow eller ett rum skulle visa sig vara ganska svårt. Så efter att ha vandrat runt ett bra tag i värmen och frågat efter lediga sovplatser, grälat lite om standarden på dom ställena som faktiskt hade plats så tog vi en bungalow på "Jep´s House" som troligtvis var ett av de finare ställena på stranden vi befann oss på. (Iaf. om man tittade på priserna) Gott att komma ur kängorna och få bada.

Stranden, som var ganska så långt ifrån den idylliska vita strand med klarblått vatten som vi föreställt oss. Det var knökat med folk,pickuper,mopeder, försäljare av olika slag, vildhundar med skabb (som bajsa på stranden)samt en hel del katter. Drog vi oss tillbaka till vårat rum för en dusch och sen ut och äta middag.

När vi suttit ett tag på restaurangen kommer det ett ganska stort sällskap och sätter sig en bit bort,dom ser skandinaviska ut så vi tittar lite extra.. Jag (zarah), säger: Det där var väldigt likt Irina (Mattias kusin)...Mattias kollar till..Men samtidigt vill vi inte verka "glo"..(men det gör vi) och efter ett tag inser vi att det nog är Irina..Mattias börjar gå mot bort mot bordet..sen är kramkalaset igång:-) Då berättar Irina att hon tidigare under dagen sagt till sina vänner att: Det skulle kunna vara min kusin som badar där ute... Vi bestämmer oss för att mötas upp för drinkar lite senare under kvällen.... Det blev många goda drinkar...(halva priset för tjejer), så det var jag som fick springa till baren och handla! Vid 02:00 bestämmer vi oss för att gå tillbaka till hotellet.

Vaknar vid 9 – tiden och går och käkar frukost..men det är lite ovant när frukosten består mestadels av nudlar och ris!! (börjar redan sakna knäckebröd och kaviar).. Sen är det dax att checka ut, eftersom boendet var lite dyrt...hittar ett ställe som hyr ut nergångna bungalows med inkluderade husdjur, checkar in och drar ner på¨stranden, där vi är hela dagen!! Efter en hel dags solande och badande drar vi oss mot vårat rum, tar en dusch och går ner o kikar lite...Kommer sen på att vi glömt lite grejer på rummet och gå upp för att hämta dom... Jag (zarah) tar täten, går in, tänder lampan sen gallskriker jag och flyger ut igen skrikandes..Mattias har fortfarande inte fattat vad som hänt...Jag fortsätter att skrika, och då, först får han syn på kackerlackan... och säger: Och vad tycker du att jag skall göra åt detta då??? (Detta uttalande gjorde mig "lugn och harmonisk"..hmmm) Vi går ner till receptionen, får lite insektsspray med oss upp, men detta hemska djur, denna fruktansvärda best verkar ha blivit rädd för Zarahs skrik och gömt sig. Middag med eldshow på stranden. Ser en hundvalp som verkar dansa till musiken som dånar ur högtalarna. (Alla som jobbar i barerna här verkar tro att alla vill ha hög musik jämt, gärna någon taskigt mixad sommarplåg med mkt bas) Inser doc att hunden inte är som den ska för den kan inte gå utan mer rullar, hoppar och skakar fram. Lämmnar detta ställe och går till vårat mysiga krypin för lite sömn.

Klockan 07.00 blir jag väckt av vårat husdjur som är lite leksugen. Han prasslar runt i en påse bredvid mitt huvud, antagligen för att han tycker att jag borde vakna och umgås lite med honom när vi trots allt är gäster i hans bungalow. Jag vaknar och ger honom vänligt men bestämt en dos med insektsmedel (troligtvis DDT eller nåt) bankar lite på honom med en flaska och sopar sedan ner honom i påsen han anväde för att väcka mig. Sover några timmar till och drar sedan till stranden där vi tillbringar hela dagen. Denna kväll möter vi upp med min kusin och hennes resesällskap för middag. Eftersom Irina och Co. har levt på phad thai nästan hela tiden i Thailand så går vi till ett pizza-ställe som drivs av en Australiensare. På detta ställe kan man få en pizza i storklekanrna: 8, 10, 12 eller 20 tum stora. Med 20" följer en utmaning: 1 person skall själv äta denna gigantiska pizza på mindre än en timma. Då får man den gratis, annars kostar den 850 baht (200kr) Adam som är den enda killen i Irinas sällskap bestämmer sig för att testa. Han lyckas få i sig allt på 55 minuter om jag inte minns helt fel, får pizzan gratis och kommer att hammna på pizzerians "wall of fame". Efter en promenad, en öl på strandbaren och ett bett av någon konstig tusenfoting går går Zarah och jag upp i djungeln till våran bungalow (som ligger uppe i skogsbrynet, så långt från stranden man kan komma) och knoppar in. Morgonen därpå går vi upp vid 9 tiden, packar våra väskor och tar oss ett morgondopp innan vi börjar våran resa tillbaka till Bangkok. Träffar Irina och co. på bryggan. Adam berättar att jättepizzan under kvällen kom upp igen och därför fortfarande finns kvar på Koh Samet. Önskar varandra fortsatt god resa lite kramar och sen skiljs vi åt. Efter 2 timmar i minibuss är vi tillbaka i Bangkok (kan väl då tillägga att chauffören fläskade på bra) och hittar efter många försök en taxikille som vet var hotellet vi ska till ligger. Och efter 90 minuter, några telefonsamtal, ex. antal u-svängar så vet han precis var det ligger och vi checkar in, äter en god middag på¨en japansk restaurang och lägger oss sedan...

Vad som känns lite ironiskt när man har bott på div. sunkiga hostell, sovit i risiga bungalows, och gjort detta utan att stöta på några allt för otrevliga överskningar så vaknar man efter en natt på ett respektabelt hotell, vid den internationella flygplatsen. Efter att ha sovit utan det varma, klibbiga reselakanet och njutit i det svala rummet, men med konstiga röda prickar som kliar. Verkar som att det här av alla ställen vi hittills har bott på fanns "bed-bugs". Så kan det gå! Nu ska vi om ett par timmar sätta oss på den långa flygturen mot vår resas mål, Nya Zealand!

Over and out...