Koh Samet

Koh Samet är en 13 km2, T-formad ö som ligger drygt 4 timmar (3 med buss och 1 med båt) sydväst om Bangkok. Stora delar av ön är national park och man måste därför betala en avgift vid ankomst. Koh Samet blev en populär semester och badort under Thailands högkonjunktur på 80-talet då de första besökarna kom. Rena vita stränder och blått, klart vatten ska vara några av anledningarna till att Thailändarna flyr hit för avkoppling.

Bussen skulle gå 08.00, och det var väldigt viktigt att man var där i tid. 07.47 kommer vi på att om man är på en ö, som skall vara i princip orörd, och dessutom national park så kanske dom inte har uttagsautomater där. Jag (Mattias) rusar därför iväg (iklädd linne, Shorts och vandringskängorna med dubbla raggsockar i) iväg för att hämta pengar. Ett par minuter efter 08.00 kommer det en herre som ska visa oss till bussen. Vi var ganska många som skulle med och likt ett lemmeltåg följer vi efter honom. (Bussen skulle efter färjeläget vid Koh Samet vidare till Koh Chang) Vid 8 var det sagt att bussen skulle gå, vid 9 kom vi iväg. Jag var då rätt varm om mina fötter... Vi sov nog nästan hela bussresan, och njöt sedan av en härlig tur med en gammal fin båt.

När vi kom i land började vi så smått inse att den här idyllen vi hade föreställt oss inte riktigt skulle bli som vi hade hoppats. Fullt med turister, alla nordiska länder representerade, samt Thailändare, Japaner, Kineser mm. Att få en bungalow eller ett rum skulle visa sig vara ganska svårt. Så efter att ha vandrat runt ett bra tag i värmen och frågat efter lediga sovplatser, grälat lite om standarden på dom ställena som faktiskt hade plats så tog vi en bungalow på "Jep´s House" som troligtvis var ett av de finare ställena på stranden vi befann oss på. (Iaf. om man tittade på priserna) Gott att komma ur kängorna och få bada.

Stranden, som var ganska så långt ifrån den idylliska vita strand med klarblått vatten som vi föreställt oss. Det var knökat med folk,pickuper,mopeder, försäljare av olika slag, vildhundar med skabb (som bajsa på stranden)samt en hel del katter. Drog vi oss tillbaka till vårat rum för en dusch och sen ut och äta middag.

När vi suttit ett tag på restaurangen kommer det ett ganska stort sällskap och sätter sig en bit bort,dom ser skandinaviska ut så vi tittar lite extra.. Jag (zarah), säger: Det där var väldigt likt Irina (Mattias kusin)...Mattias kollar till..Men samtidigt vill vi inte verka "glo"..(men det gör vi) och efter ett tag inser vi att det nog är Irina..Mattias börjar gå mot bort mot bordet..sen är kramkalaset igång:-) Då berättar Irina att hon tidigare under dagen sagt till sina vänner att: Det skulle kunna vara min kusin som badar där ute... Vi bestämmer oss för att mötas upp för drinkar lite senare under kvällen.... Det blev många goda drinkar...(halva priset för tjejer), så det var jag som fick springa till baren och handla! Vid 02:00 bestämmer vi oss för att gå tillbaka till hotellet.

Vaknar vid 9 – tiden och går och käkar frukost..men det är lite ovant när frukosten består mestadels av nudlar och ris!! (börjar redan sakna knäckebröd och kaviar).. Sen är det dax att checka ut, eftersom boendet var lite dyrt...hittar ett ställe som hyr ut nergångna bungalows med inkluderade husdjur, checkar in och drar ner på¨stranden, där vi är hela dagen!! Efter en hel dags solande och badande drar vi oss mot vårat rum, tar en dusch och går ner o kikar lite...Kommer sen på att vi glömt lite grejer på rummet och gå upp för att hämta dom... Jag (zarah) tar täten, går in, tänder lampan sen gallskriker jag och flyger ut igen skrikandes..Mattias har fortfarande inte fattat vad som hänt...Jag fortsätter att skrika, och då, först får han syn på kackerlackan... och säger: Och vad tycker du att jag skall göra åt detta då??? (Detta uttalande gjorde mig "lugn och harmonisk"..hmmm) Vi går ner till receptionen, får lite insektsspray med oss upp, men detta hemska djur, denna fruktansvärda best verkar ha blivit rädd för Zarahs skrik och gömt sig. Middag med eldshow på stranden. Ser en hundvalp som verkar dansa till musiken som dånar ur högtalarna. (Alla som jobbar i barerna här verkar tro att alla vill ha hög musik jämt, gärna någon taskigt mixad sommarplåg med mkt bas) Inser doc att hunden inte är som den ska för den kan inte gå utan mer rullar, hoppar och skakar fram. Lämmnar detta ställe och går till vårat mysiga krypin för lite sömn.

Klockan 07.00 blir jag väckt av vårat husdjur som är lite leksugen. Han prasslar runt i en påse bredvid mitt huvud, antagligen för att han tycker att jag borde vakna och umgås lite med honom när vi trots allt är gäster i hans bungalow. Jag vaknar och ger honom vänligt men bestämt en dos med insektsmedel (troligtvis DDT eller nåt) bankar lite på honom med en flaska och sopar sedan ner honom i påsen han anväde för att väcka mig. Sover några timmar till och drar sedan till stranden där vi tillbringar hela dagen. Denna kväll möter vi upp med min kusin och hennes resesällskap för middag. Eftersom Irina och Co. har levt på phad thai nästan hela tiden i Thailand så går vi till ett pizza-ställe som drivs av en Australiensare. På detta ställe kan man få en pizza i storklekanrna: 8, 10, 12 eller 20 tum stora. Med 20" följer en utmaning: 1 person skall själv äta denna gigantiska pizza på mindre än en timma. Då får man den gratis, annars kostar den 850 baht (200kr) Adam som är den enda killen i Irinas sällskap bestämmer sig för att testa. Han lyckas få i sig allt på 55 minuter om jag inte minns helt fel, får pizzan gratis och kommer att hammna på pizzerians "wall of fame". Efter en promenad, en öl på strandbaren och ett bett av någon konstig tusenfoting går går Zarah och jag upp i djungeln till våran bungalow (som ligger uppe i skogsbrynet, så långt från stranden man kan komma) och knoppar in. Morgonen därpå går vi upp vid 9 tiden, packar våra väskor och tar oss ett morgondopp innan vi börjar våran resa tillbaka till Bangkok. Träffar Irina och co. på bryggan. Adam berättar att jättepizzan under kvällen kom upp igen och därför fortfarande finns kvar på Koh Samet. Önskar varandra fortsatt god resa lite kramar och sen skiljs vi åt. Efter 2 timmar i minibuss är vi tillbaka i Bangkok (kan väl då tillägga att chauffören fläskade på bra) och hittar efter många försök en taxikille som vet var hotellet vi ska till ligger. Och efter 90 minuter, några telefonsamtal, ex. antal u-svängar så vet han precis var det ligger och vi checkar in, äter en god middag på¨en japansk restaurang och lägger oss sedan...

Vad som känns lite ironiskt när man har bott på div. sunkiga hostell, sovit i risiga bungalows, och gjort detta utan att stöta på några allt för otrevliga överskningar så vaknar man efter en natt på ett respektabelt hotell, vid den internationella flygplatsen. Efter att ha sovit utan det varma, klibbiga reselakanet och njutit i det svala rummet, men med konstiga röda prickar som kliar. Verkar som att det här av alla ställen vi hittills har bott på fanns "bed-bugs". Så kan det gå! Nu ska vi om ett par timmar sätta oss på den långa flygturen mot vår resas mål, Nya Zealand!

Over and out...