Frukt folket...

Är nu på vår första WWOOF-plats (wwoof = willing workers on organic farms) The Fruitvans. Vi bor i ett kollektiv i en by som heter Waihi, tillsammans med människor från hela världen. Marcelo (Brasilien) och Taryn (Australien) heter paret som driver företaget och hyr huset vi bor i. När vi kom till huset var de 10 st med olika nationaliteter som bodde där (fransoser, amerikaner, belgare mm). Konceptet här går ut på att sälja frukt på dagarna och gemensamt laga middag, diska, städa,handla och surfa på kvällarna. Våra första dagar här var väl måttligt spännande då arbetet mestadels innehöll städning, fylla lådor med avocados. Men efter att ha lärt känna alla härliga och somliga underliga människor som bor under samma tak. Och avancerat från städtjänst till försäljning av frukt trivs vi nu riktigt gott här.

Waihi ligger på östkusten, tvärs över landet från Auckland och man kan väl säga att det är lite av en semesterort. Vädret skiftar fort här och det kan gå från klarblå himmel till gråmulet regnväder på bara några minuter. Vattentemperaturen håller sig fortfarande runt 19-21 grader då vi nu har sensommaren här. Stranden vid Waihi Beach är lång och det är aldrig trångt där, men det viktigaste är att oavsett vindförhållanden finns det vågor. Vilket för oss är kul då vi har skaffat oss surfbrädor och boggieboards.

Under veckan som gått har vi varit med om många roliga händelser (som en picknick uppe i bergen), träffat många roliga personer då det hela tiden kommer och går folk här. Vi har städat, lastat frukt, varit på en soptipp, kört komposten till en kycklingfarm, sålt frukt utefter gatan och många andra saker...

Då vi igår hade den sista gemensamma middagen i detta huset kom vi alla fram till att vi kommer sakna varandra och huset, och detta bara efter en vecka. Känns lite som att det är så det är när man reser runt. Man stannar på olika ställen, träffar på olika människor och när man väl börjar känna sig hemma så splittras gänget och någon eller någr drar vidare. Det är inte första och kommer troligtvis inte bli sista gången det händer på denna resa. Nu skall vi vidare till Waihi Beach för att tillbringa helgen med Miles och Roisheen i deras släkts strandhus, skall bli härligt!!!

Kommer dock inte sakna alla j*vla flugor, dom har vi fått nog av...

¡Hasta la vista! (¡Nos vemos!)

Huset

Utsikt från huset

Alpha Coyote Castro

Zarah vid Waihi beach

Mattias vid Waihi beach


Julien

Utflykt/Picknick


Marcelo och Tari


Sälja frukt!

Kompisen i bilen...

Miles, Roisheen, Campbell och Amie

Hejhopp!

Landade på Nya Zeeland efter en ca: 12tim flygresa från Bangkok. (Även denna resa gick utmärkt). I ett härligt sommarvarmt Auckland. På flygplatsen blev vi upphämtade av Miles och Roisheen (+ deras "nykläckta" lilla bebis). På vägen hem till deras hus, hämtade vi även upp deras 7-åriga son,Campbell, som precis hade slutat sin dag i skolan. Nu har vi varit på Nya Zeeland i några dagar och tycker det är helt underbart! Vi blir väl omhändertagna av Miles och Roisheen,får god mat, drinkar och får verkligen satt våran engelska på prov!

De har även tagit med oss in till centrala Auckland (deras hus ligger ca 30min söder om Auckland), och visat oss runt inne i staden och käkat lite lunch. En vacker stad! Och om vi tycker att vi har mycket båtar i Göteborg så är det ingenting jämfört med denna stad.

(Har nu även läst att Auckland kallas "The City of Sails",detta pga att det sägs att Auckland har det högsta antalet båtar per person.)

Både Campbell och Miles spelar rugby så vi får säkerligen sett en match med denna sport!

Mattias har blivit "lekfarbror" nummer 1, så det blir till att hoppa studsmatta och springa runt i trädgården så fort Campbell kommer hem från skolan. (Men det hinns med en och annan NZ öl också:-) Försöker nu hitta lite jobb så vi eventuellt kan köpa oss en liten bil att "puttra" runt med:-)

Kort och gott, vi trivs!

2010-02-11

Mattias:

Har idag fått bygga lite, byggt ett staket/plank hemma hos Miles och Roisheen. Vi fick även följa med och titta när "The Old Boys" spelade touch. Touch är en variant av rugby, inte fullt så fysiskt. Istället för att tackla varann så nuddar man varann, därav namnet... Ett väldigt snabbt och underhållande spel. Har nu också träffat många av familjens vänner som skall hålla utkik efter jobb åt oss. Blev även inbjudna till en 40-års fest som går av stapeln den 19 mars nere vid rugby klubbens klubbhus. Kvällen bjöd sedan på lite öl och drinkar efter matchen, lite grill när vi kom hem och har efter detta njutit av X-Files, första säsongen som precis drog igång här nere igen. Denna serie körs ungefär som vänner gör hemma, om och om igen.

2010-02-14

Happy Valentines Day!

Zarah:

Har dom senaste dagarna bara tagit det lugnt!

I fredags satt vi och mailade lite olika gårdar.Har fått en del svar, så hoppas att vi kan komma iväg någongång i nästa vecka:-) På kvällen var det touch, fast denna gång var det barnens tur, så Campbell var den som deltog! Men det roligaste var denna gång inte touch, utan det var vattenslangen, då fullkomligt rusade barnen dit och hoppade och skuttade! De blev dyblöta!

Under kvällen, tror jag Miles och Mattias hade druckit upp rätt många öl och det blev senare också en del whiskey! Så i lördags morse var dom "a bit dusty" som Miles uttryckte det:-) Igår blev det en promenad runt i "kvarteret",härligt! Samt kollade invigningen av OS! (NZ har endast 16personer (eller nått) som representerar dom i OS..) Kvällen var lugn, Miles var ute med några vänner och Roshieen gick och la sig tidigt, så jag och Mattias satt mest och zappade runt på TV:n.

Nu under förmiddagen har vi varit och tittat på två stycken skåpbilar "vans", som var lite sådär..är tillbaka i huset nu..Käkat lite lunch, Mattias är på studsmattan med Campbell..och i eftermiddag skall vi iväg och kolla på ytterligare en bil!

Hoppas vi hittar någon snart....

2010-02-15

Mattias:

Fick inte köpt någon av bilarna igår. Den ena läckta servo-vätska och den andra la vi ett skambud på, fick precis veta att någon annan hade köpt den. Den tredje vi skulle titta på igår dök aldrig upp!! Vi körde hela vägen från Drury där vi bor in till Auckland och dom kom inte... Man vill ju tro att folk som lägger ut sina bilar vill sälja dom... Men tydligen inte! Hoppas på bättre lycka med våra bilaffärer idag. Har iaf. varit i kontakt med ett försäkringsbolag och det verkar vara ganska billigt att försäkra bilar. Runt 200 NZD (1000 SEK) för en trafikförsäkring i ett helt år. Miles är idag tillbaka på sitt jobb efter en liten tids pappaledighet, Campbell är i skolan så jag får vila mig i några timmar till...

Roisheen fick precis besök av en "midwife" vilket jag antar är något liknande barnmorska som gör hembesök. Hon verkar inte gilla den här madamen dock. Hon skall iaf. vara lat som bara den, orkade knappt stänga grinden efter sig (Hon ringde och frågade om hon var tvungen att göra det).

Men sen är hon ju vacker och graciös som en Bulgarisk kulstötarkvinna...

2010-02-17

Zarah:

I måndags fick vi köpt våran lilla "van":-) En toyota townace från -89. Köpte den av en äldre herre som mycket väl kände till Sverige, då han ca: 2ggr/året besöker Göteborg (Mölndal) i affärer. Världen är allt liten! Så nu har vi åkt runt och köpt massa grejer som vi behöver ha till bilen... Idag var vi varit och köpt grejer för och bygga en säng....Här finns ett ställe som heter migtie 10...liknande Hornbach..så det är ju inte svårt och lista ut vem av mig och Mattias som tyckte det var roligt att vara därinne..*suck* Mattias är nu ute och bygger sängen som vi skall ha i bilen..och det verkar gå bra! Har frågat om han ville ha min hjälp..men konstigt nog så ville han inte det...hmmm.. Själv har jag precis tittat på Herrarnas kortprogram (konståkning),och återigen konstaterat att ryssen Plutjenko (är inte säker på hur det stavas) är outstanding!! Imorgon (torsdag) håller vi tummarna för att vi kommer iväg med våran lilla "van".

Då Miles och Roish idag firar sin 9:e bröllopsdag fick vi vara barnvakter åt Camp.Det blev lite lek, McDonalds, och lite tecknad film. Lillkillen hade lite svårt att somna eftersom mamma och pappa inte var hemma, så Mattias Fick läsa lite Nalle Puh för honom. Sen gick det fin fint...

2010-02-18

Mattias:

Bilen är nu klar och vi börjar bli färdiga för att ge oss av. Gänget med frukt bussarna som vi skulle ha varit hos igår har nu till slut iaf. hört av sig och meddelat att deras hus i Auckland är fullt, så vi blir tvugna at åka till deras hus nära Coromandel dit vi egentligen ville åka nu... Tråkigt, nä inte direkt. Så nu ger vi oss av imorgon och lämnar denna helt underbara familj som har varit så otroligt gästvänliga mot oss. Det känns lite vemodigt att lämna dom, nästan som när vi lämnade Sverige.Det är lite konstigt att man flyger tvärs över världen och hamnar hos en familj som man aldrig träffat innan men det känns som man alltid har känt varandra. På ett sätt kan man väl säga att våra sötebrödsdagar med lagad mat, kylskåp som ständigt fylls på med öl, de härliga hundarna och våran Nya Zeeländska familj som varit så underbara och tagit hand om 2 vilsna Svenskar nu lider mot sitt slut. Vi ska ju iofs. träffa hela gänget om 2 veckor i Waihi för att tillbringa en helg ideras strandhus. På agendan nu står det: Packa bil, inhandla lite småprylar (brandsläckare, lådor att packa i mm.) och börja jaga surfbrädor inför vårat kommande äventyr längs östkusten. Vågorna där skall vara lagom för nybörjare, på västkusten är det tydligen livsfarligt att tom. bada, så vi lugnar oss med det några veckor.

Så från oss i "hippiebussen", peace out!

Auckland City med NZ högsta byggnad

Missionbay

Miles ger järnet när det handlar om touch

Sonen Campbell likaså

Roligare med vattenlekar dock...

Obiligatoriska efter matchen-ölen!

Obligatoriska efter matchen-grillen med tillhörande drink!

Solnedgång i Drury, från uteplatsen.

Campbell

Zarah och 2 veckor gamla Amie

Otroligt hurtiga hundarna Hursh och Lily

Miles och Roisheen

Byggare Bob

Koh Samet

Koh Samet är en 13 km2, T-formad ö som ligger drygt 4 timmar (3 med buss och 1 med båt) sydväst om Bangkok. Stora delar av ön är national park och man måste därför betala en avgift vid ankomst. Koh Samet blev en populär semester och badort under Thailands högkonjunktur på 80-talet då de första besökarna kom. Rena vita stränder och blått, klart vatten ska vara några av anledningarna till att Thailändarna flyr hit för avkoppling.

Bussen skulle gå 08.00, och det var väldigt viktigt att man var där i tid. 07.47 kommer vi på att om man är på en ö, som skall vara i princip orörd, och dessutom national park så kanske dom inte har uttagsautomater där. Jag (Mattias) rusar därför iväg (iklädd linne, Shorts och vandringskängorna med dubbla raggsockar i) iväg för att hämta pengar. Ett par minuter efter 08.00 kommer det en herre som ska visa oss till bussen. Vi var ganska många som skulle med och likt ett lemmeltåg följer vi efter honom. (Bussen skulle efter färjeläget vid Koh Samet vidare till Koh Chang) Vid 8 var det sagt att bussen skulle gå, vid 9 kom vi iväg. Jag var då rätt varm om mina fötter... Vi sov nog nästan hela bussresan, och njöt sedan av en härlig tur med en gammal fin båt.

När vi kom i land började vi så smått inse att den här idyllen vi hade föreställt oss inte riktigt skulle bli som vi hade hoppats. Fullt med turister, alla nordiska länder representerade, samt Thailändare, Japaner, Kineser mm. Att få en bungalow eller ett rum skulle visa sig vara ganska svårt. Så efter att ha vandrat runt ett bra tag i värmen och frågat efter lediga sovplatser, grälat lite om standarden på dom ställena som faktiskt hade plats så tog vi en bungalow på "Jep´s House" som troligtvis var ett av de finare ställena på stranden vi befann oss på. (Iaf. om man tittade på priserna) Gott att komma ur kängorna och få bada.

Stranden, som var ganska så långt ifrån den idylliska vita strand med klarblått vatten som vi föreställt oss. Det var knökat med folk,pickuper,mopeder, försäljare av olika slag, vildhundar med skabb (som bajsa på stranden)samt en hel del katter. Drog vi oss tillbaka till vårat rum för en dusch och sen ut och äta middag.

När vi suttit ett tag på restaurangen kommer det ett ganska stort sällskap och sätter sig en bit bort,dom ser skandinaviska ut så vi tittar lite extra.. Jag (zarah), säger: Det där var väldigt likt Irina (Mattias kusin)...Mattias kollar till..Men samtidigt vill vi inte verka "glo"..(men det gör vi) och efter ett tag inser vi att det nog är Irina..Mattias börjar gå mot bort mot bordet..sen är kramkalaset igång:-) Då berättar Irina att hon tidigare under dagen sagt till sina vänner att: Det skulle kunna vara min kusin som badar där ute... Vi bestämmer oss för att mötas upp för drinkar lite senare under kvällen.... Det blev många goda drinkar...(halva priset för tjejer), så det var jag som fick springa till baren och handla! Vid 02:00 bestämmer vi oss för att gå tillbaka till hotellet.

Vaknar vid 9 – tiden och går och käkar frukost..men det är lite ovant när frukosten består mestadels av nudlar och ris!! (börjar redan sakna knäckebröd och kaviar).. Sen är det dax att checka ut, eftersom boendet var lite dyrt...hittar ett ställe som hyr ut nergångna bungalows med inkluderade husdjur, checkar in och drar ner på¨stranden, där vi är hela dagen!! Efter en hel dags solande och badande drar vi oss mot vårat rum, tar en dusch och går ner o kikar lite...Kommer sen på att vi glömt lite grejer på rummet och gå upp för att hämta dom... Jag (zarah) tar täten, går in, tänder lampan sen gallskriker jag och flyger ut igen skrikandes..Mattias har fortfarande inte fattat vad som hänt...Jag fortsätter att skrika, och då, först får han syn på kackerlackan... och säger: Och vad tycker du att jag skall göra åt detta då??? (Detta uttalande gjorde mig "lugn och harmonisk"..hmmm) Vi går ner till receptionen, får lite insektsspray med oss upp, men detta hemska djur, denna fruktansvärda best verkar ha blivit rädd för Zarahs skrik och gömt sig. Middag med eldshow på stranden. Ser en hundvalp som verkar dansa till musiken som dånar ur högtalarna. (Alla som jobbar i barerna här verkar tro att alla vill ha hög musik jämt, gärna någon taskigt mixad sommarplåg med mkt bas) Inser doc att hunden inte är som den ska för den kan inte gå utan mer rullar, hoppar och skakar fram. Lämmnar detta ställe och går till vårat mysiga krypin för lite sömn.

Klockan 07.00 blir jag väckt av vårat husdjur som är lite leksugen. Han prasslar runt i en påse bredvid mitt huvud, antagligen för att han tycker att jag borde vakna och umgås lite med honom när vi trots allt är gäster i hans bungalow. Jag vaknar och ger honom vänligt men bestämt en dos med insektsmedel (troligtvis DDT eller nåt) bankar lite på honom med en flaska och sopar sedan ner honom i påsen han anväde för att väcka mig. Sover några timmar till och drar sedan till stranden där vi tillbringar hela dagen. Denna kväll möter vi upp med min kusin och hennes resesällskap för middag. Eftersom Irina och Co. har levt på phad thai nästan hela tiden i Thailand så går vi till ett pizza-ställe som drivs av en Australiensare. På detta ställe kan man få en pizza i storklekanrna: 8, 10, 12 eller 20 tum stora. Med 20" följer en utmaning: 1 person skall själv äta denna gigantiska pizza på mindre än en timma. Då får man den gratis, annars kostar den 850 baht (200kr) Adam som är den enda killen i Irinas sällskap bestämmer sig för att testa. Han lyckas få i sig allt på 55 minuter om jag inte minns helt fel, får pizzan gratis och kommer att hammna på pizzerians "wall of fame". Efter en promenad, en öl på strandbaren och ett bett av någon konstig tusenfoting går går Zarah och jag upp i djungeln till våran bungalow (som ligger uppe i skogsbrynet, så långt från stranden man kan komma) och knoppar in. Morgonen därpå går vi upp vid 9 tiden, packar våra väskor och tar oss ett morgondopp innan vi börjar våran resa tillbaka till Bangkok. Träffar Irina och co. på bryggan. Adam berättar att jättepizzan under kvällen kom upp igen och därför fortfarande finns kvar på Koh Samet. Önskar varandra fortsatt god resa lite kramar och sen skiljs vi åt. Efter 2 timmar i minibuss är vi tillbaka i Bangkok (kan väl då tillägga att chauffören fläskade på bra) och hittar efter många försök en taxikille som vet var hotellet vi ska till ligger. Och efter 90 minuter, några telefonsamtal, ex. antal u-svängar så vet han precis var det ligger och vi checkar in, äter en god middag på¨en japansk restaurang och lägger oss sedan...

Vad som känns lite ironiskt när man har bott på div. sunkiga hostell, sovit i risiga bungalows, och gjort detta utan att stöta på några allt för otrevliga överskningar så vaknar man efter en natt på ett respektabelt hotell, vid den internationella flygplatsen. Efter att ha sovit utan det varma, klibbiga reselakanet och njutit i det svala rummet, men med konstiga röda prickar som kliar. Verkar som att det här av alla ställen vi hittills har bott på fanns "bed-bugs". Så kan det gå! Nu ska vi om ett par timmar sätta oss på den långa flygturen mot vår resas mål, Nya Zealand!

Over and out...

Bangkok

Dag: 1

Efter en mellanlandning i Köpenhamn satte vi oss på Thai Airways flygplan, destination Bangkok. Resan tog väl drygt 10 timmar som vi väl tyckte gick ganska smärtfritt.

Ingen "flygsjuka" för Zarah, maten var bra och personalen gav oss mkt bra service.

Något vi dock hade missat var att detta var en "all inclusive" flight.

Så medans alla drack fördrinkar, öl & vin till maten och avec mm. till kaffet, så satt vi och sörplade vatten.

Kanske var lika bra andå, alcohol och sömntabletter är ju inte den bästa kombinationen.

Väl framme på flygplatsen, något virriga och trötta efter resan gick vi halvt i sömnen igenom passkontrollen, tog vårat bagage.

Skönt nog hade vi förbokat ett hotellrum första 2 nätterna, så det var bara att hoppa in i en taxi, checka in, en snabb dusch, och sen ett litet "powernap" på ca: 7 timmar.

Innan vi lämnade Sverige fick vi veta att vår gode vän Herr Lindahl för tillfället befann sig i Bangkok på en "affärsresa", och hade därför bestämt träff på vårat hotell kl. 18.00 lokal tid.

Men då ingen av oss har fått med sig en klocka, och min mobil inte hade ett fungerande simkort, blev detta ett litet bekymmer.

Vi lyckades iaf. infinna oss på plats i tid, och efter lite välkomstkramar och snusutdelning, tågade vi iväg mot någon lämplig restaurang.

Det blev en trevlig kväll med god mat (phad thai såklart), öl (Chang såklart) och trevligt sälskap i Patpong.

Patpong är tydligen ett ökänt nöjeskvarter, känt för sina go-go barer och sexshower.

Detta var väl inte något som vi riktigt fattde innan vi hade blivigt tillfrågade för 1000:e gången om vi ville gå på "ping pong show".

Hittade dock en trevlig bar där vi tillbringade resten av kvällen.

Dag: 2

Somnade sent i natt, inte riktigt fått in dygnsrytmen.

Hade sett fram emot en god hotellfrukost, men icke.

Serveras frukost mellan 6-10 så skall man tydligen inte komma kl. 9 för då e det slut.

Fick iaf. fattiga riddare och kaffe, blir man mätt skall man väl inte klaga.

Efter detta blev det en lätt promenad runt i stan (4 timmar).

För mig har Bangkok så här långt varit en extremt kontrastfull stad.

Ena minuten går man på affärsdistrikt, men efter nästa krök är man inne i bland plåtskjulen i slummen.

Finns väldigt mkt.fattigdom men också gott om rika människor som vräker runt i flotta bilar.

Hamnade till slut i en stor park, där man inte fick vare sig dricka sprit eller röka.

Men träna fick man, och detta gjorde många många...

Fina blommor, trevlig omgivning, och mitt ibland thai chi utövare och solbadare vandrade det runt stora varaner (vilka vi först trodde var små krokodiler)

För kvällen var planen att leva lite lyx!

Började med en 3 km lång taxi-tur som tog dryga 50 minuter (vanligtvis 10min) hem till Stefans hotell, ("bara 45min försenade!) sen en tur tillbaka tillbaka till vårat för att klä upp oss lite befann vi oss sen på 64:e våningen på Tower Estate, ett av Bangkok`s finest.

Utsiken och servicen här var helt fantastisk.

Efter att ha tillbringat större delen av kvällen i en liggsoffa på 64:e våningen, sippat goda drinkar, och käkat nötter betalade vi vår nota på 2300 baht (dryga femhundringen) för 3 pers på vad som kan ha varit den häftigaste krogen jag någonsin har varit på.

Klockan var nu strax före tolv och siktet inställt på middag, och detta på

Mandarin Oriental Hotell & Restaurang, ett hotell som finns med på topp 5 listan över hotell i världen.

Att hitta dit skullen dock visa sig vara lättare sagt än gjort.

För det första visste vi själva inte var det låg, och taxichaufförerna som sa att dom visste det, gjorde i själva verket inte alls det.

Så efter att ha pratat i telefon med en av taxikillarnas polare som skulle känna till hela Bangkok, hoppade vi in i en tuk-tuk.

Han körde oss till rätt ställe, men började sen prata om att dom inte serverade mat där utan började då istället köra oss mot sina polares ställe.

Fick nästan hoppa ut i farten.

Kom iaf. fram, fick våran lyx-middag och kollade in stället.

Det var som sagt ett väldigt fint ställe med lyxig pool, cigarrlounge med "sensuell sofistikerad jazz" och säkerligen mkt. mer, men efter middagen var vi rätt nöjda.

Kändes som att vi hade lagt ganska mkt pengar på våran "lyx-kväll", men med en slutnota på 4600 baht (1000 kr) för 3 insåg vi att det faktisk är vad ett par timmar på vilket ölhak som helst hemma i Sverige hade kostat är inte 300 kr och en helkväll på Bangkoks finest inte speciellt farligt.

Dag: 3

Hoppade idag över dessa fantastiska fattiga riddare o sov lite längre... Innan det var dax för utcheckning från Manohra... Slängde ihop våran packning och gick ner till lobbyn,där vi satte oss för att vänta på Stefan..

Vid 14tiden åkte vi vidare till Khao San Road som i reseguiden beskrivs som "Centrum för Asiens backpackers".

Här checkade vi in på "New My House Guest House". Ett hostel som är helt okej.

Stefan fick lite nostalgikänsla då vi gick i dessa kvarter då han för 6år sedan själv bodde på grannhostelet.

När klockan började närma sig tre var vi rejält hungriga så gick o satte oss där det såg trevligast ut:-)

Maten var mycket bra och priset var inte helt fel heller.. (runt 80-90Baht per person!), här satt vi en stund innan vi började o ch titta runt i kvarteret..

Gick in på ett fint tempelområde, titta lite innan vi gav oss ut i myllret..igen..Här är det mycket shopping och mycket backpackers! (Har förstått nu att ska man vara "backpacker" så har man dreadlocks, fiskarbyxor och batiklinne får väl fixa detta imon...haha)

Så från att ha varit i "finare" kvarter, porrkvarter.. så befinner vi oss nu i "Backpackerkvartet" och bor för 350Baht/per natt, för oss två (ca: 70kr).!

Som sagt Bangkok har många ansikten och idag har vi sett ytterligare ett:-)

Har nu varit borta 3 dagar och Zarah är uppäten av mygg!

Dag: 4

Var en varm natt inatt, sov i våra reselakan så det blev lite svettigt.

Har väl inte riktigt kommit in i rätt dygnsrytm heller.

Vilket kanske kan förklara att man känner sig lite trött, eller så beror det på varma dagar och en och annan öl...

Idag skulle vi iaf. vara lite kulturella och åka och titta på ett tempelområde som skulle inhysa lite över 350 buddhastatyer varav en liggande drygt 46 m lång och 10 m hög.

Så efter att ha blivit kidnappade av tuk-tuk gubbarna för att åka till någon butik, skräddare eller resebokare (dom får då nämligen gratis bensin) kom vi fram till tempelområdet tillsammans med miljoner Japanska studenter.

Det var än upplevelse att se alla dessa gyllene statyer, men som Zarah sa:

-Var har själva upplevandet tagit vägen? Alla tittar ju bara på saker genom en kamera.

Och lite så var det faktiskt, hade man inte kameran uppe så ställde sig folk framför för att själva ta kort.

Kul att ha sett, men hade kanske föredragit att få vara lite ensammare där och få känna lugnet som finns hos dom saffransfärgade munkarna.

Efter detta en promenad tillbaka, lite lunch, och allmän avkoppling i skuggan under ett träd bokade vi sedan buss och båtbiljetter till Koh Samet.

Stefan anlände efter att ha avslutat den här tidens arbete i Bangkok och det blev en liten avskedsmiddag med honom innan han åkte mot sitt hotell och vi mot MBK.

MBK kan ha varit ett av dom största varuhusen jag någonsin varit i, och dessutom utan att hitta något intressant att köpa.

Vi vandrade runt bland mobiltelefoner klockor och massa annat krimskrams i drygt 2 timmar innan vi åkte mot vårat nuvarande hem på Khao San Road.

Kvällen efter detta bestod till största del av att packa väskorna inför tidig avresa dagen efter.

Fick även ett SMS från Stefan som berättade att hans plan som skulle avgått 00.45 var 7 timmar försenat.

Härligt!!