Turbovandalerna

Australien - 2 första veckorna

2010-10-18T12:50:00.003+02:00

Då var det dags att flyga över till (som nya zeeländarna uttryckte det), ”en av våra stora öar i väster”!

Vi flög in till Cairns och landade där just när solen gått ner. Eftersom alla pratat så mycket om ormar och spindlar kan man väl lugnt säga att vi var lite skakiga och lättskrämda när vi nu skulle ta oss till vårt hostel. Anländer till ”Nomads” där vi checkar in i vårat rum och njuter av en gratis middag i hostelets restaurang. Dag nr. 2 börjar med att byta till ett annat rum, en sovsal med 6 bäddar, har inte riktigt råd med att bo i dubbelrum med egen toa nu... Synd! Efter detta ger vi oss ut för att hitta den bästa (eller kanske billigaste) turen ut till stora barriär revet. Hittar denna efter många timmars letande i en broschyr på vårat hostel!!!!

Turen ut, och snorklingen vid revet blev kanon! Bra väder, Zarah´s åksjukeplåster, färgglada fiskar, god mat och gott vin (gratis eller ”all inclusive”) Kort sagt en helt underbar heldag till havs...

Efter Cairns tog vi oss via buss och färja till ön ”Magnetic Island”. Detta skulle vara en nationalpark och hostelet skulle vara avslappnat vid en vacker strand. Detta lät för oss skrämmande bekant från ett av våra första stopp i Thailand. Ön var väldigt vacker och vi hade nöjet att få se både vilda koalor och wallabies under en av våra bushwalks/walkabouts. Hostelet däremot var väl allt annat en avslappnat!!! Inknödda i en stuga på 10 m² tillsammans med 6 partyglada 20åringar från England och Skottland bodde vi i 2 nätter på hostelet ”Base”, nytt party tema varje kväll.... Suck!

Trötta men glada fortsatte vår bussresa längs Australiens östkust nu söderut. Efter en natt på ett ännu livligare hostel ”Magnums” i Airlie Beach (Bodde praktiskt taget på dansgolvet av en nattklubb för 500 pers). Och en 16 timmars bussresa anlände vi till Noosa.

I Noosa tillbringade vi 5 härliga nätter på ”The Dolphin Lodge”. Här fanns inte ens en bar! Man kunde däremot träna yoga kl. 06.15 på morgonen. Härligt ställe för oss som känner oss som pensionärer... Dagarna här spenderades med att slappa på stranden, surfa, surfa, surfa, umgås med härliga människor och en rolig heldag på Australian Zoo. Australian Zoo är den numera avlidne Steve Irwings djurpark. Den är 74 acres (tror att detta motsvarar ca. 25 hektar) och en av de största i världen. Här hade vi nöjet att få se på djur-show, se krokodiler i mängder, mata kängurus, klappa koalor och mycket mycket mer...

Efter denna underbara tid tog vi bussen ner till Brisbane, Australiens 3:e största stad. Här har vi nu spenderat 2 nätter på ett ställe med namnet chill. Behöver väl inte säga mer om det. Under dagarna har vi ”gjort stan” med allt vad det innehåller. I morgon tar vi oss vidare mot The Gold Coast och Surfers Paradise! Hoppas där på att kunna åka lite längdskidor... :-)

Receptionisten på Hostelet Base - Magnetic Island

Sista tiden på New Zealand!!

2010-10-11T07:54:00.003+02:00

Vår bilfärd mot Auckland blev tyvärr inte så lång! Efter ca. 2 timmar i bilen, strax innan ett inplanerat stopp vid en chokladfabrik bestämde sig UX5080 för att det var dags att kasta in handduken. Mekanikern förklarade det som att radiatorn inte höll tätt... något om övertryck och bla bla bla... Kort sagt, den é död alltså!!! (Alla som känner oss vet nog att bilar med problem kanske inte är vår starkaste sida) Ledsna och något chockade (Zarah mest över att det inte blev någon choklad) fixade vi en hyrbil och lämnade vår kära följeslagare åt sitt öde på skroten... Sorgligt men sant!

Efter några timmars körning genom en storm som producerade vågor i 12m + storleken kom vi iaf helskinnade fram till vår surrogatfamilj i Auckland. Vår plan var att stanna här i dryga 2 veckor för att sälja vår bil. Detta blev ju då nu något som vi inte längre behövde... Så vad göra i stället???

Våra sista veckor på Nya Zeeland spenderade vi istället med:

Karatetävlingar, rugbymatcher, utflykter i och kring Auckland, shopping, byggnationer av trädkoja, roligt avskedsparty, och massa kvalitetstid med vår NZ-Familj, mm. mm.

När tiden nu hade gått var det med en klump i halsen, blöta ögon och löften om att ses snart igen vi blev av vinkade på flygplatsen. Med Pacific Blue DJ117 tar vi oss nu mot Australien och Cairns...

NatureZone Del 2

2010-10-04T22:02:00.001+02:00

NatureZone – Part 2!

Då var det dags att återse våra vänner i ”The Far North”!

Efter ett mycket trevligt stopp hos Miles och Roisheen i några dagar har vi återigen styrt oss upp mot NatureZone.

Vi anlände vid middagstid hos Rich och Jose och blev här bjudna på en god middag (som vanligt!) och när vi tackade för middagen berättade dom att numera räcker maten lääänge då deras 17-åriga son, Nathan har flyttat hemifrån!

Dom var lite ledsna med att inte ha honom hemma, men samtidigt väldigt stolta över honom, då han har fått ett jobb som han tycker är kul, samt ett trevligt boende nere i Auckland.

(Jose var dock lite orolig över sin sons kost....:-)

Kommande veckor hos paret VanAlphen blev lika roliga som sist vi var här, dagarna spenderades med hårt arbete,mycket vin, goda middagar och mycket skratt! m.m.m.m

Vi fick i denna vistelsen upp taket på deras ”Earthship” och hade ett roofshout med deras vänner i slutet på våran vistelse vilket var mycket trevligt!

Det blev några tårar fällda då vi sa hejdå till Rich och Jose då vi har kommit varandra nära,men på återseende!!

Efter ca 2,5vecka i The Far North började vi nu våran resa ner mot Auckland, för att ha lite tid på oss att sälja bilen...........

Raglan

2010-09-20T01:53:00.003+02:00

Efter en härlig tur runt East Cape blev det nu ett stopp i Tauranga hos Beverly (Roisheens mor), där vi blev bjudna på en mycket god middag och fick äran att få träffa ytterligare några släktingar till Roish. I form av farbror Rex och faster Mojra. Efter en trevlig afton begav vi oss dagen därpå vidare mot ”surfmeckat” på NZ = Raglan!

I Raglan tog vi in på en camping...igen..(börjar bli något trötta på och ”tjuvcampa” nu så campingplatser är inte dumt)..och spenderade här cirka 4 härliga dagar! Det blev en hel del surf och härliga strandpromenader samt att vi hade underbart väder alla dagar!! Firade även våran årsdag här, med champange,vin,öl och goda drinkar:-)

Sedan blev det dags att bege oss mot Auckland och stanna med ”The Donald family” Miles och Roish i några dagar, innan vi beger oss ännu mera norrut, för att återse våra vitlöksodlande vänner - Jose och Rich!

East Cape

2010-09-20T01:41:00.004+02:00

Resan mot norr började med ett besök hos Bettina ”B”, en tjej som vi lärde känna i Castle Hill för några månader sedan.

Hos henne stannade vi i några nätter och tog det lugnt med mycket titta på film, stickning och goda middagar!

Sen var det dags att komma ut och bo i bilen ett tag, så vi styrde mot nordön med ett stopp i Marlbourgh sounds,där vi hade tänkt att göra lite dagsutflykter till fots.

Men detta blev det inte mycket med, då vi stoppades av vägar som hade rasat och mycket regnigt väder!

Så dagen därpå blev det färjan till nordön.

Vi tyckte båda att det kändes skönt att komma över igen (om än lite konstigt!),vi anlände i den fina staden Wellington på en regnig eftermiddag, så vi körde vidare mot vårat nästa ”delmål” East Cape!

Påvägen mot East Cape passerade vi städer som Hastings och Napier.

I Napier lyste nu solen och det kändes lite varmare, så vi spatserade runt här en stund innan vi hoppade in i bilen igen och styrde upp till staden Gisborne.

I Gisborne blev det två härliga dagar och här börjar våran resa runt East Cape.

East Cape vägen var oerhört vacker med skiftande landskap hela vägen, små gamla ”spökbyar” och en vacker fyr längst ut på ”spetsen” som vi tog oss en titt på.

Människorna som bor längs denna vackra väg är dom första i världen som får se solen stiga upp! Vilket även vi fick en chans att vara några av dom första att se.

Vi tog gott om tid på oss att köra denna vägen, och avslutade våran East Cape tur med att ta in på en härlig camping i staden Ohope!

Här blev det lite färdigmixade ”goa” drinkar och titta ut över den fina stranden. (I ösregnet:-)...

..Äventyret fortsätter......!

Partington Wines

2010-09-20T01:31:00.003+02:00

Efter ”The Golden Bay”, hamnade vi hos den livliga familjen Partington, och deras vingård strax utanför staden Nelson.

Vi anlände här rätt sent på kvällen och blev välkomnade av frun i familjen, Alex. Så vi packade in våra saker i våran lilla ”sleep out” och gick sedan in och pratade lite med Alex. Familjen är Alexandra, maken Gareth och deras 3 döttrar Lily 8, Mia 5 och Yeshe 3. Alla deltagare i familjen är buddister och de besöker ett lokalt tempel varje vecka. (Något även vi fick följa med på) Både Alex och Gareth är utbildade sjökaptener, men då familjen hemskolar barnen och deras vin inte säljer tillräckligt mkt för att försörja familjen och alla kostnader vineriet medför jobbar Gareth fortfarande till sjöss ca. 6 månader / år.

Vin har alltid varit ett stort intresse hos familjen Partington, och Gareth tillbringade mkt tid på vingårdar i Europa men har även jobbat på många av Nya Zeelands vingårdar. Hans kunskap, det brinnande intresset och motivationen till att skapa sitt eget vin var väl det som fick dem att ta steget. Vi bad Gareth om tips om man en dag skulle vilja göra eget vin?

-Pengar... Att göra vin är oerhört kostsamt!

Detta var något de inte riktigt hade räknat med när de startade sin verksamhet, då de räknade med att kunna göra det mesta själva. Det har ju även tagit dem 10 år och många tusenlappar innan deras första flaskor börjar synas på hyllorna i butikerna i landet. Deras viner idag är 100% ekologiska och helt utan tillsatser och andra ämnen som många konkurrenter använder. Att skapa vin utan att använda bekämpningsmedel mot insekter och annat som många ser som ett hinder, ser Partington Wines som en självklarhet.

Urvalet från Partington Wines Ltd

Sauvignon Blanc – 2008, ca.-pris 100 kr.

Pinot Noir – 2008, ca.-pris 230 kr.

Chardonnay – 2009, finns inte i butik ännu.

Att de även har vunnit priser förvånar inte oss, vinerna är utsökta!

Då vi hamnade här mitt i den Nya Nyzeeländska vintern fans det inte så mycket att göra med vingården mer än att prova vinerna från förra året som ännu inte har tappats upp på flaskor. Ett oerhört krävande jobb... Andra uppgifter var att plantera träd och bygga träkoja, en hel del städning och diskning hann vi också med då detta var en uppgift som familjen själva inte var speciellt förtjusta i att göra. Med denna familj stannade vi i 7 mycket intressanta och intensiva dagar. Vilket vi kände oss nöjda med när vi på en måndag lämnade familjen och fortsatte vår färd som nu går mot norr och varje dag tar oss något närmare moder Svea...

The Golden Bay

2010-08-11T02:38:00.005+02:00

Efter att ha tillbringat otaliga timmar och en natt längs en otroligt lång och vindlande väg tog vår kära "TownAce" oss över kullen och in i "The Golden Bay". En underlig känsla träffar oss bägge två när vi ser ut över området där vi skall tillbringa den kommande månaden. Det känns som om man har kommit hem... Underligt nog känner vi bägge två samma sak, och i stort sätt alla vi träffat som bor i området har berättat om liknande känslor när de själva en gång i tiden kom till "The Bay".

Området The golden bay finner man längst upp i nordväst på den södra ön. Klimatet här skiljer sig lite från resten av Nya Zeeland. Området är helt inramat av berg vilket håller regn, rusk, snö och annan skit borta. Varma havsströmmar tar med sig varm luft i i viken vilket gör att det är otroligt sällan tempen sjunker under noll. Hela viken är dessutom skyddad från havet av en stor sandbank som tar bort det annars ganska vilda vattnet på västkusten. Vegetationen är en salig blandning av barrskog, palmer, lövträd, vackra väldoftande blommor, forsar, vattenfall och kalkstensklippor vilket gör området utmärkt för utomhusaktiviteter. Människorna som bor här är en salig blandning av fiskare, friluftsintresserade, hippies, artister och två vilsna svenskar. En härlig blandning som gör livet här mkt intressant och roligt.

Vårt första hem här var hos Karen och Brian Cooper i Collingwood. Karen är fotograf och älskar utomhusliv med allt vad det medför. Brian är möbelsnickare och bygger massiva och mkt tilltalande grovhuggna trämöbler. Tillsammans har dem ateljén Weka Arts. Brian och Karen är 55+ och har både barn och barnbarn, vilka vi har haft nöjet att träffa många av. Hos familjen Cooper tillbringade vi en total tid av drygt 10 underbara dagar. Jobbet vi gjorde åt familjen var att fälla träd, hugga ved, och röja upp ett område av skog där Brian i framtiden skall ha sin verkstad. I utbyte mot detta fick vi god och hälsosam mat, ett eget hus med en stor säng att sova i och hade även många härliga kvällar i gott sällskap.

Nästa ställe blev i Takaka hos Kelcey Chandler, glaskonstnär.

Kelcey är ursprungligen kiropraktor från USA. Hon och hennes familj tröttnade dock på det stressiga livet och bestämde sig för att kasta loss. Efter ett antal år boendes på en båt runt om i världen tog tyvärr äktenskapepet med maken slut. Hon ville inte gå tillbaka till sitt gamla liv och fastnade för den stressfria miljön i The Golden Bay. Maken hamnade i Auckland och de har haft delad vårdnad om sönerna som idag båda är över 20 år och kommer och går som de vill. Kelcey är otroligt kreativ och försörjer sig idag på att göra och sälja väldigt vackra glassmycken. Hon bor i en tvåvåningsvilla med härlig utsikt. Kelceys mål är att bli så självständig som möjligt, hon har redan en stor trädgård fylld med frukt och grönsaker. Hon föder upp eget kött i form av kon Beatrice och tre får som nu väntar lamm. Även höns för ägg finns på plats. I Kelcey och hunden Kinanos sällskap stannade vi i dryga två veckor. Dagarna spenderades med att slipa trä och rensa ogräs. Kvällarna innehöll många skratt, god mat mm. mm.

Resten av vår tid i The Bay bodde vi kvar vid Kelceys hus men sov i vår bil. Kelcey begav sig nämligen själv iväg på en resa, och då spännande nog till europa...!! I huset bodde nu husvakten Tom som var snäll nog att låta oss campa på tomten och använda husets faciliteter. Tom är ursprungligen från england, men bor nu här och jobbar som kock i väntan på att få medborgarskap. Vi trivdes mkt bra i varandras sällskap och Tom visade oss runt i området, tog med oss och klättrade och på min (Mattias) 26:e födelsdag tog han med oss ner på en trång utforskningstur ner i en djup, trång och lerig grotta.

Vistelsen i The Golden Bay har nu kommit till slutet och det är mkt svårt att lämna denna vackra plats och alla underbara människor som bor här. Hade det inte varit för att vi har ouppklarade affärer i Sverige, hade detta kunnat vara en sådan plats som det inte hade varit svårt att fastna en längre tid. Oroa er ej, vi kommer inte stanna här nu...

"The Bay" finns kvar i framtiden, och är det meningen att vi ska bo här så kommer vi att komma hit igen...

Wanaka & The Westcoast

2010-08-02T00:40:00.004+02:00

Efter några hektiska dagar i skidorten Queenstown var det dags att köra vidare upp längs västkusten.

Vårat första stopp blev staden Wanaka.

Här tog vi in på en camping och njöt av att kunna ta en dusch, se lite på tv och sitta framför en öppen spis och njuta av värmen!

Under våra dagar i Wanaka blev det ett besök på den mysiga biografen: Cinema Paradiso, här satt man i härliga soffor, drack vin/öl och åt väldigt goda varma kakor!

Filmen som vi såg var ”Sex in the city 2”!!

Mattias sa efteråt att det var ”den bästa bion han varit på”......Om han då syftade på dom sköna sofforna och ölen eller själva filmen...Det får förbli en gåta.....:-)

Dagen efter blev det lite kika in staden och lite shopping sen styrde vi vidare uppåt landet.

Direkt när vi kom över på västkusten och fick se havet fick vi även se SOLEN!! som vi inte sett på några dagar, då blev det att sitta på stranden och titta på solnedgången – Härligt!

Dagarna som följde blev det ett besök till Franz Josef Glacier, Hokitika, Pancake rocks innan vi anlände på ett underbart ställe vid namn Karamea!

Här stannade vi och njöt av att promenera på stränderna och göra en liten brasa på stranden under kvällen för att hålla oss varma (och hålla sandflugorna borta!).

Dagen som följde satt vi i bilen i kanske 5-6timmar och körde på en jääättetråkig väg.....

Men nådde vårat mål – Golden Bay, och i detta område hoppas vi kunna stanna ett tag!

Over and Out!

Fjordlands & Queenstown

2010-06-29T00:06:00.002+02:00

Sedan vi en regnig och blåsig eftermiddag lämnade de vindsvepta stränderna i Catlins har vi nu under den gångna veckan rört på oss en del. Fjordlands var nu vad vi hade i sikte.

Fjordlands Nationalpark är nog en av NZ största parker och hem för många djur. De flesta är fåglar som Kiwifågel, Kea (alpin papegoja), Kakapoa (även detta en papegoja men denna kan inte flyga, bara 123 st kvar i världen), Hök, falk och alla småfåglar. Även fyrbenta djur finns här, illrar, pungråttor och Hjort alla 3 är här hatade då de är ”planterade” och ett stort hot för NZ fåglar och Natur. Marina djur bor också här tex. pingviner, sjölejon, sälar, delfiner och många andra. Vegetationen här är regnskog och höga berg som mynnar ut i vackra fjordar som här kallas för ”sound”. Har fått lära oss att ett ”sound” är när vatten har format och fjord när isen har skurit ut fjorden. Man kan lugnt säga att det är vackert, påminner väl ganska mkt om Norge.Vi hade iaf. turen att få tillbringa 4 härliga dagar i fjordlands där det regnar 200 dagar/år och då är nederbörden blyga 7-8 meter... Förklarar allt grönt...Under dessa dagarna hade vi höst, vinter, vår med snö, regn och sol. Vädret har precis som vegetationen lite svårt att bestämma sig i detta land, sommar ena dagen och vinter nästa.Hur som, under våra dagar i fjordlands har vi vandrat i berg, njutit av vacker natur, kört fast i en grushög(mattias), lekt med busiga Kea papegojor, använt snökedjor och på midsommarafton njöt vi av en heldagstur på Doubtful Sound, storebror till det mer kända och definitivt mer välbesökta Milford Sound.

Efter vildmarksdagarna tog vi oss vidare till Queenstown, skidåkningens och bungyjumpets huvudstad. En häftig stor stad i ett litet format, belägen vid en kristallblå sjö, inramat av snötäckta berg. Allting här var väl som en typisk skidort under högsäsong, färgglada kläder, folk i pjäxor, fullt på alla krogar och oändligt med aktiviteter för den som har budget som en oljeshejk. Behöver väl knappast säga att detta tyvärr inte är något som vi har. Men vi njöt av denna stad med sin vackra omgivning ändå. Vi besökte strosade på gator och torg, tog linbana upp till en utkikspunkt högt över staden där vi hade en vacker kväll men mest av allt så njöt vi av att vara i en större stad nu när vi har varit bönder och levt i vildmarken ett par veckor.

Har varit en intensiv men oerhört rolig vecka sedan vi lämnade Catlins, och vår resa tar oss vidare. Nu färdas vi mot norr och börjar väl så smått fundera på badmodet i Australien. Även fast det här är vinter så säger vår klocka sommar och det ska bli skönt att kunna bada och surfa utan att få ”brainfreece” så fort man doppar huvudet.

Fortsättning följer....

Catlins - Aurora Downs

2010-06-21T01:50:00.006+02:00

Vid världens ände så långt söderut man kan komma på NZ finner vi nu oss själva i Catlins. I Catlins bor familjen Rata och Sheila Smith med sina 3 barn, Slade, Mitchell och Awatea. Familjen Smith driver här sin får-farm med dryga 10000 får. På gården finns även kor, 2 grisar, höns, 6 hundar och 3 katter (varav 2 är vilda och bor under familjens hus). Familjen har drivit denna verksamheten i drygt 5 år. Innan detta bodde de i London. Efter att ha tröttnat på det hektiska storstadslivet, Sheila jobbade med nyheter för TV och Rata var någon chef inom SKY kabel-tv bestämmde de sig för att flytta till Nya Zeeland, där Rata som är maorier har sitt ursprung och sin familj och köpa en stor del av sin fars gård och börja farma får istället. 5 år senare, farmen rullar på, Sheila är hemmafru och Rata jobbar heltid på gården, barnen Slade 9, Mitchell 7 och Awatea 5 går alla i skolan och stortrivs.

Våra dagar på Aurora Downs ser ungefär ut som såhär:

07.15 Ringer klockan, upp klä på sig, snöra kängorna. In i köket hämta spannen med gårdagens rester. Slå på vattnet till bevattningssystemet i växthuset. Efter detta tar vi spannen med mat och går och matar de alltid lika hungriga och glupska grisarna. Efter detta vidare till hönsen som även de är skall ha mat. Mata hönsen, fyll på vatten och kolla efter ägg (har nu efter 2 veckor fortfarande inte hittat något, tror att dem gömmer äggen när vi kommer). Återvänder nu till växthuset, vattnar några plantor med vattenkannan och stänger sedan kranen till bevattningssystemet.

08.15 Försöker vi äta våran frukost, samtidigt som alla barnen skall till skolan. Sheila ber som vanligt oss att hjälpa till med något eftersom att hon återigen gick upp för sent och måste få iväg de tre till bussen som kommer om 2 minuter.

08.40 Har barnen åkt och vi kan njuta av en kopp te / kaffe.

09.00 Efter att ha borstatt tänderna påbörjar vi dagens sysslor som vanligtvis för Zarahs del består av hushållsarbete och för Mattias kan innehålla pingisbordslaging eller elektrisktstaketsuppsättning.

13.00 – 14.30 Brukar vi normalt sett ha avslutat våra sysslor och ger oss då ut för att utforska området.

Under de 2 veckorna vi har varit här har vi bla. hunnit med att göra följande:

Diskat oändligt mkt. disk,vikt oerhörda mängder med tvätt, vandrat i regnskog, kört 4-hjuling, sett vackra soluppgångar, sett vackra stränder, varit vid Slope Point som är Nya Zeelands sydligaste spets, lagat äckliga hundkennlar som borde städats oftare, lekt med barnen, tittat på TV, haft en riktigt ordentlig förkylning, huggt många kubik med ved, sett en fosil skog, åkt skateboard, sett Nya Zeelands Niagarafall, varit med på tacky-taste-party mm. mm.

Kort sagt kan man väl säga att vi har sett det mesta av Catlins och känner oss nu nöjda med detta område. Vädret har inte heller varit toppen och det har regnat och blåst ganska mycket. Det och faktumet att vi båda har varit sjuka halva tiden här har väl bidragit en del till de negativa känslorna som vi har känt. Det positiva får man iaf. säga har varit att boendet är toppen, maten utmärkt, familjen är snäll och omgivningen otroligt vacker.

Men nu ser vi fram mot nya äventyr, och detta betyder nu för oss fjordlands och Doubtful - Milford Sounds!

Från Christchurch till Catlins

2010-06-18T08:20:00.003+02:00

Efter att ha tillbringat dryga veckan i vår lånade lägenhet i Christchurch medans regnet öser ner och översvämmningar härjar längs östkusten forsätter vår resa söderut. Hösten har nu slagit till med full kraft, träden har fina färger men vädret är otroligt blött. Detta känns mellan de enstaka soliga dagarna något deprimerande då det för oss borde vara sommar nu. Men, men, mycket kvar att upptäcka ännu.

Första stoppet är Akaroa, ett fiskesamhälle beläget på den stora halvön precis nedanför Christchurch. Otroligt vacker omgivning trots blött väder. Men staden kändes lite som en bortglömd fransk semesterort.

Nästa anhalt var Lake Tekapo och Mt. Cook. Helt plötsligt var det vinter. Nog för att det var höst i Christchurch, men jag surfade för bara några dagar sedan och 2 veckor tillbaka klättrade vi i shorts och t-shirt. Vädret, temperaturen och vegetationen har lite svårt att bestämma sig i detta land.

Lake Tekapo är iaf. en oherhört stor och kristallblå sjö bestående av smältvatten från glaciärerna vid Mt. Cooks fot. Här blev det lite härliga dagsturer i vintermiljö.

Mt. Cook är Nya Zeelands högsta berg, 3755 m. Det bestegs för första gången av Tom Fyfe, George Graham och Jack Clarke (alla 3 från NZ) på juldagen 1884. 1913 stod den första kvinnan på toppen, detta var Freda du Faur (från Australien). Några år senare, 1948, tog även sir Edmund Hillary sig upp på Mt. Cooks topp. Han fortsatte sedan sin karriär genom att göra Mt. Everests första bestignig.

Denna topptur gjorde dock inte vi, men vi tog oss iaf. fram till foten på detta berg. Trots att omgivningen var fantastisk så var kylan och mörkret inget som vi var sugna på riktigt än.

Nästa, Dunedin via en kort visit i Oamaru. Här tillbringade vi lite tid i staden, shopping, lantbruksmarknad och självklart som alltid i en större stad besöka något gratis museum och biblioteket där det finns gratis bredband. Dunedin var en mkt mysig stad men för oss kommer den nog alltid betyda pingviner, sälar och sjölejon. Efter att ha spenderat många timmar på stränderna både kväll och tidig morgon så har vi utan att betala ett enda öre nu fått se blå pingviner, gulögda pingviner, NZ-Säl och Stora sjölejon. Underbart...

Nästa, Catlins där vi kommer tillbringa de kommande 2 veckorna med att wwoofa på en får och ko farm, spännande!

Castle Hill

2010-05-29T04:31:00.004+02:00

Efter 3 härliga nätter i Taylors Mistake´s surfclubs lägenhet, och 3 intensiva dagar i Christchurch tog nu våran "Town Ace" oss mot högre breddgrader.

Castle Hill är ett naturreservat bestående av otroligt häftiga kalkstensformationer och ett mekka för klättrare. Så med nyköpt utrustning och härligt väder såg vi mkt fram emot att få klämma på dessa stenar. På Craigeburns camping, ett långt stenkast (12km) från bergen/stenarna mötte vi fler likasinnade och det tog inte många sekunder innan vi hade gjort oss många nya vänner.

Veckorna uppe i bergen passerade otroligt fort, dagarna innehöll klättring, mer klättring, slacklining och vackra vyer mm. mm.

Dagarna vi inte klättrade åkte vi ofta ner till Christchurch för att bada och njuta i stadens badhus.

Gjorde även en utflykt till Duntroon, 2 andra områden med klättervänlig sten ca. 35 mil från Castle Hill. Klättringen där var väl inget att hänga i granen men det är ju alltid skönt med lite miljö ombyte efter ett tag.

Vår plan var att stanna uppe i bergen under hela maj månad, men efter 3 veckor och lite till började regnet... Och det regnade, regnade och regnade!

Kreativiteten började väl avta när vi hade hittat på boulderproblem i vårat vindskydd, gjort alla endagsvandringar som var möjliga pga vädret, sågat ved för kvällsbrasan (mkt skönt under kalla mörka och blölta kvällar), och druckit skapliga mängde öl/vin.

De flesta från vårt gäng hade nu gett sig av och kvar var Zarah, Mattias och en underbar tysk kille (Andreas) som har bosatt sig i skogen där uppe och numera går under namnet "The German from the forest". Så det var inte utan lite vemod vi kastade in handduken och begav oss tillbaka till vår lånade lägenhet i Taylors Mistake, Christchurch.

Här har vi nu kurat ihop oss under ett härligt täcke och väntat ut vädret. Och nu efter 6 dagar med ösregn och översvämmningar verkar det nu som om det har gett med sig.

Hoppas nu på att få surfat lite mer innan vi fortsätter söder ut mot vintern och kylan.

Nästa stora stopp är Aurora Downs, en gård nära Invercargill där vi kommer att wwoof:a ett tag. Tror att dom kommer ha djur där (kor och får), kommer bli spännande...

Många kramar till er där hemma, och njut av vår och analkande sommar!

Kaikoura

2010-05-29T04:24:00.002+02:00

Efter några dagar i huvudstaden tog vi oss vidare med färjan till Sydön!
Anländer i Picton på sydön under en söndag förmiddag, lite trötta efter att ha gått upp tidigt för att hinna med färjan, försökte vi hitta en bra rastplats för att fixa oss lite lunch.
Vi hittar ett bra ställe att stanna på, alldeles vid vattnet och upptäcker snart att det är fullt med sälar ute på klipporna bara några meter ifrån oss!!
Så det blev lite korttagning av dessa djur innan vi ”kom på” att anledningen till att vi stanna var för att äta...
Mätta och belåtna styr vi nu mot Kaikoura, då vi har hört, under resans gång att det är ett ställe som har valsafaris!
Vi anländer rätt sent, så det blir att köpa biljetter till safarin för dagen därpå.
Vi parkerar vid stranden lagar middag sedan blir det ”natti natti” då vi skall vara på valsafarin redan 07:00 nästkommande dag!
Valsafari. Styr mot båten som skall ta oss ut för att se dessa stora varelser, vi varnas för att det är mycket sjögång så vi tar åksjuketabletter och jag (zarah) tar även på mig mina armband som skall förebygga åksjuka....
Hmmm...kan väl säga så här att detta hjälpte inte mig (zarah) och det känns lite surt då man har betalat 120dollar/pp (ca:600kr) för att hänga över relingen och kräkas i lite över 2timmar!!
Men men vi fick sett 2st valar och det var roligt att ha sett dom!!
Väl tillbaka på land blev det mycket vila och vi bestämde oss för att stanna i Kaikoura en natt till innan vi kör vidare ner mot Christchurch.

Wellington

2010-05-01T03:49:00.004+02:00

Som sagt efter 2 långa dagsturer i vackra national parker börjar vi nu våran resa mot Nya Zeelands huvudstad – Wellington!

Vägen hit gick via ”Surf Highway 45”, vi passerade New Plymouth, Opunake (där Mattias fick surfat), Wanganui (en mysig stad, kollade här lite konst, strosade i Queens park och gick en sväng till biblioteket). Kort och gott en fin väg längs kusten..

Efter denna lilla tur nådde vi efter 2dagar vårat mål, Wellington!!

Vi fick genast bra vibbar av denna stad, och tyckte att den var väldigt mysig:-)

Så vi tog oss en tur i en ”Cable Car” (en röd liten spårvagn) uppför en kulle till parken (Botanic Gardens), här strosade vi runt, tittade på utsikten, fina blommor, tog en fika på ett litet cafe och njöt av höst färgerna!

Sen gick vi tillbaka genom ”buisness kvarteren”, där finns en byggnad som kallas ”The Beehive”, den ser ut precis som en sådan och sen är det bara massa kostymnissar som springer runt här!

På denna kväll gick vi även och såg Alice i underlandet, och käka massa popcorn!!!!

Nästkommande dag åkte vi upp till Mt Victoria utkiksplats där vi blickade ut över denna fina stad, innan vi gick in på Te Papa museum – intressant!

På kvällen somna vi tidigt, då det följande dag var dax för att ta båten över mot sydön och se vad den har att erbjuda:-)

Tongariro o Egmont National Parks

2010-05-01T03:42:00.003+02:00

Nu var det dags för lite vandringsturer!

Så efter våran dag på floden, beger vi oss nu till Tongariro National Park, där vi följande dag bestämt oss för att göra en dagsvandring i detta vackra område.

Så vi ställer klockan och skuttar upp tidigt, slänger i oss frukost och åker mot starten för våran tur!

När vi börja traska så gick vi enbart uppför i ca 1tim!

Men det var det värt, och vi kom upp i detta vulkanlandskap och fick oss en god och nära titt på ”Mt Doom”! Som är med i sagan om ringen..

Det var vackra vyer och ett underbart fint landskap att vistas i. Med dessa härligt blåa Emerald Lakes och alla berg och vulkaner som omgav en!

Efter 6tim och 40min var våran dagstur klar och vi, trötta och möra, men glada efter denna ”lilla promenad” anlände tillbaka till våran bil för att laga oss lite väl förtjänt middag.

Somna sedan mycket gott!!

Dagen efter var en tråkig dag! (Trötta efter gårdagens tur, det regnar och radion vill inte fungera, och Mattias tycker inte att min version av ”I will always love you” med Whitney Houston är riktigt bra??!)

Körde vi nu mot Egmont National Park, där vi har pratat om att ta oss en dagstur.

Efter denna tråkiga dag, vaknar vi upp med skinande sol och det är nästintill vindstilla, vi bestämmer oss för att göra våran tur...Nämligen att klättra upp på toppen av Mt Taranaki, och denna topp befinner sig på en höjd på 2518m!!

Så nu pratar vi om att gå uppför i mycket mera än 1timma.

För det tog oss ungefär 5timmar att ta oss upp till toppen!!!! (Det var rent ut sagt skitjobbigt!)

Men det var häftigt att ha tagit oss upp, och det var en kontrast att komma upp till is och snö! (Jämfört med vädret som vi hade startat våran vandring i)..

Efter kanske 30min-40min av att ha njutit av utsikten uppe på toppen började våran vandring neråt!

Denna var inte helt enkel,så det var med mycket vilja och svordomar som vi tog oss tillbaka till våran bil..

Så denna lilla utflykt tog oss runt 9tim och det var mörkt när vi kom ner, så trötta och hungriga blev det mat på första bästa McDonalds och sen en härlig dusch innan vi somnade!!

Vi kom även överrens om att ta det rätt lugnt kommande dagar:-)

Tongariro Alpine Crossing

Mt. Doom

Mt. Taranaki Summit, 2518 m

Taupo o Turangi

2010-05-01T03:38:00.002+02:00

Efter våran tur i Rotorua körde vi vidare ner mot Taupo, dessa städer låg inte långt ifrån varandra, men vi var lite trötta efter denna dag och visste inte riktigt vad vi ville göra...Så vi åkte mot Huka falls,(en bit från Taupo) som vi också hade hört mycket om, detta var ett väldigt fint vattenfall, så vi stannade till här och tog lite bilder och njöt av utsikten för en stund!

Sen hörde vi talas om en gratis camping en bit bort, denna tog vi sikte mot, och parkerade våran lilla bil så vi hade en fin utsikt mot floden.

Lagade här lite middag och drack lite vin, och kände att nu börjar hösten komma med storm steg!

Men denna höstkväll fick oss inte att känna oss främmande, från att morgonen därpå skutta i floden för ett morgondopp:-)

Efter detta lilla dopp tog vi oss ner i staden för lite handling och kolla läget..Bestämde oss även här för att det var dax och hitta på något den följande dagen...

Så vi bokade in oss på en forsränningstur (Water Rafting) dagen därpå!

Dagen till ära fick vi ställa klockan så vi inte skulle missa våran utflykt. (Väckarklocka är väl inte något vi numera är vana vid.)

Vi mötte upp med gruppen som skulle med på turen och körde sedan ner till Turangi och mot Tongariro river!

Fick på oss våran utrustning och var laddade för en spännande förmiddag på floden...

Men vi blev båda lite besvikna, då denna tur inte var fullt så spännande och actionfylld som vi hade hoppats på...Men det var en trevlig förmiddag och fina miljöer, och vi kommer säkerligen att prova på detta igen:-)

Rotorua

2010-05-01T03:32:00.004+02:00

Zarah

Efter en mycket trevlig helg hos Miles och Roisheen i Auckland, med lite party, shopping,och parkbesök m.m m.m.

Samt en liten avstickare till Roisheens mor Beverly, i Tauranga, som bjöd oss på en god middag och trevligt sällskap!

Beger vi oss nu mot Rotorua!

Väl i Roturua började vi känna den doften som så många som vi mött har pratat om...luktade inte jordgubbstårta och rosenblad om man säger så!!!

Denna doft som nådde våra näsor var svaveldoften eftersom vi nu befann oss i ett aktivt vulkaniskt område. Vi mötte även, mitt inne i stan, bubblande lerpölar!

Efter denna syn, gick vi in på kiwi encounter och fick se några av dessa berömda kiwifåglar, dom var väldigt söta:-)

Efter denna lilla ”kiwitur” åkte vi till ”Blue and Green lakes”två sjöar som låg precis bredvid varandra, o ja, den ena var blå och den andra var grön! Här parkerade vi för kvällen och njöt av utsikten över dessa sjöar.

Dagen efter tog vi oss en morgon promenad i denna fina miljö, innan vi drog oss vidare en bit ut från Rotorua, mot ett:

”Thermal Wonderland”, - Wai-O-Tapu.

Här fick vi se en liten gejser som hade sig ett utbrott:-)

Sen gick vi runt i detta vulkaniska område och tittade! Såg även en mycket större lerpöl än dom vi såg inne i staden och den bubblade avsevärt mycket mera, allt detta var roligt att ha tagit sig en titt på, eftersom Rotorua är känt för denna vulkaniska verksamhet.

En bit bort från detta område hittade vi även varma källor att bada i, härligt!

Waipoa Forest

2010-04-16T05:38:00.004+02:00

Våran resa tar oss nu söderut och tillbaka till Auckland för att stanna hos Miles och Roisheen över helgen. Våran rutt går längs västkusten neråt och ett av våra stopp längs vägen är Waipoa Forest. Detta är ett stort naturreservat och i denna fantastiska skog växer Kauri träden. Kauri träden är enorma träd som blir flera tusen år gamla. Storleken varierar och ingen kan säga hur stora dom faktiskt kan bli, men det största levande Kauri-trädet idag är Tane Mahuta ("God of the forest"). Detta träd är drygt 2000 år gammalt, 51,5 m högt och stammen har en omkrets på 13,8 m. Det är lite svårt att förstå hur stora dessa träden faktiskt är innan man står precis bredvid ett, men dom är otroliga och man får ett härligt lugn i kroppen när man vistas i denna uråldriga skog. Vi vandrade runt här i skogen i 2 timmar och lite till.

Eftersom vi nu var helt sålda på dessa gigantiska träd så passade vi efter en övernattning vid Kai Ivi Lakes (ett reservat bestående av 3 sjöar fulla med öring) även på att åka till Matakohe Kauri Museum. Detta är en samling med bilder, gamla verktyg, bitar av gamla Kauri-träd och massvis med andra saker från tiden då man fällde dessa träd för komersiell försäljning.

Ett intressant museum, man inser hur mkt material man kunde få ur ett träd, hur mkt kodan var värd både i pengar och även för färg och lack-tillverkning.

Men det mäktigaste här var en väggmålning med storlekarna på de största träden som man har kunnat mäta. Detta var något som verkligen gav en uppfattning om hur stora träden faktiskt är och kommer att kunna bli om vi inte förstör för mkt av skogarna.

Museet var dock ganska dyrt och skogen är ju gratis, och det är ju bra mkt mäktigare att stå bredvid en av dessa levande jättar en att se ett träd på en bild...

NatureZone

2010-04-16T05:18:00.009+02:00

Jose, Rich and Nathan

Denna första vecka har passerat fort!

Mattias och Rich har arbetat hårt med bygget av huset, vilket Mattias tycker är kul då han är tillbaka i sitt ”rätta element” efter att det senaste året suttit inne på ett kontor! Jose har tom varit och köpt ett snickarbälte och en hammare till honom, så han stortrivs:-)

Jag har under denna veckan ”friserat” träd,krattat, städat ur en vedbord,varit med Jose på hennes jobb. ( Hon har hand om skötsel av en stor trädgård hos en familj en bit bort!)

Men även jag och Jose har ägnat oss åt byggarbete, då vi har byggt en trappa som vi är mycket stolta över:-)

På eftermiddagarna har Jose och Rich tagit oss med till stranden, där Rich lär Mattias och surfa och Jose lär mig hur man Boogieboardar!

Vi har även blivit visade hur man fiskar med Hjälp av en drake, hur man tömmer bikupor på honung,m.m m.m

Samt druckit alldeles för mycket vin och en hel del öl!

Jag och Mattias har även paddlat kajak...(tjafsa bara lite då vi krocka med paddlarna), samt ”bestigit” Mount Camel! (Därifrån kunde man se över från östkusten till västkusten, vackert!)

Och häromdagen tog Rich oss för en biltur längst 90 mile Beach (vars faktiska längd bara är dryga 45 mil) upp till ett ställe på stranden som heter The Bluff, även detta var häftigt och kul!

Tiden här har passerat oerhört fort och vi är nu inne på vår 3:e vecka med familjen. Livet här börjar väl så smått bli vardag, jag och Rich har precis fått upp den sista takbjälken, och ser med glädje fram mot att påbörja nästa moment vilket är att förlänga takfoten. Vecka nr 2 innehöll mkt. jobb, fiske, surfing. Hade det inte varit för att vi ville se mer av detta land så hade vi med största sannolikhet stannat här, då det känns som detta liv är ett givande, hälsosamt och lärorikt liv. Förkylning har även varit en stor del av den gångna veckan. Alla utom jag (Mattias) har varit ordentligt sjuka, medan jag kom undan med lite hosta och lätt ont i halsen. Beror nog på att jag så gott som dagligen får mig en ordentlig genomsköljning med saltvatten av vågorna i havet som jag försöker ta mig under, över och nerför! Även familjens hund Buster, en 15 år gammal blandning mellan bullterrier och bordercollie har varit riktigt dålig och vi har alla varit oroliga för om han faktiskt skulle klara sig. Han börjar dock se piggare ut och har börjat äta igen så vi hoppas på det bästa. Livet på landet medför ju ofta möten med djur a olika slag, hittills har vi mött på div. olika arter av fåglar, possums, igelkottar, spindlar mm. Men det sista att bocka av på ticklistan är vildhästar. Vi har hört dom många gånger om under nätterna men har nu vid ett par tillfällen fått se dom. Vackra djur, stora starka och friska, otroligt skygga och totalt vilda. Det ska finnas iaf. ett par familjer med hästar här i trakterna.

Dagen till ära har vi ett stort svall på västkusten och vinden är frånlandsvind vilket gör att vågorna bryter bättre. Så idag kan vi nog lugnt säga att det blir mer surfing än jobb. Till kvällen är vi bjudna på middag till Jose´s uppdragsgivare, Lois och Owen som äger campingen där Jose sköter underhållet av naturen. Lois och Owen bor större delen av året i Tanzania och jobbar med missioner av olika slag. Man kan väl lugnt påstå att dom är djupt troende kristna, kommer bli en spännande middag detta. Får väl se om jag kan kan hålla mig från att svära när jag pratar, har under dom gångna 2 veckorna byggt på mitt engelska ordförråd med en del svordomar då Rich som jag jobbar med till yrket är fiskare, så pratar han så som grova havsbusar pratar!

Middagen var mkt trevlig. Vi blev bjudna på en tre rätters lyxmiddag, hade underhållande samtal och fick se många fina bilder från Afrika.

Sista vecka passerade precis lika fort som de första två, och innehöll även den mkt spännande upplevelser. Vi fick bla. följa med familjen till Scotts Point (ligger precis nedanför Cape Reinga på västkusten). För att ta oss till udden (scotts point) fick vi åka bil uppför stranden, en kortare trecking-tur på 45 min och sedan en nätt liten klättring nedför berget innan vi riggade upp våra fiskespön. Scotts Point är det ställe som våran WWOOF-familj allra helst åker till för att fiska och campa. Rich hade innan vi satte oss i bilen berättat för oss om hur mkt fisk man fångar där och hur lätt det är. Detta var något som verkade stämma då Rich drog upp en Snapper på sitt första kast. Men det var det, vi fick nämligen inte upp en enda ätbar fisk efter detta. Jag satte nog nytt rekord i bottennapp och flest fångade Rock Cod´s(ganska stora malar).

Har även firat påsk med familjen, surfade på morgonen, lagade en god middag tillsammans och njöt av lite gott vin! Både jag och Zarah saknade väl då lite saker från vår svenska påsk /Jul/midsommar mat. Tyvärr finns inte IKEA här, annars hade det varit kul att bjuda på lite svensk mat. Men vi har ju ändå lagat köttbullar åt familjen. Vilket dom gillade så mkt att vi fick göra det tre ggr.

Kalkon-jakt är också något som vi har praktiserat under den gångna veckan. Det finns säkert hundra vilda kalkoner i området. Rich och Nathan har länge spanat in en av dem ”Lumpy” som bara kunde använda sitt ena ben. Antagligen brutit det andra när han försökte flyga. Så en dag efter lunch tog Rich sin hagelspruta och gick ut i skogen, han fick mig att smyga mig upp på Lumpy så att han skulle komma ut ur skogen. Han gick dock åt fel håll så Rich slängde iväg ett skott, vilket lugnt sagt skrämde mig galet mkt då jag var bredvid kalkonerna.

Blev en lite grillkväll den kvällen!

När våran sista dag kom och det var dags att ge sig av var det med stort vemod och något blöta ögon som vi satte oss i bilen för att fortsätta vårat äventyr. Vi har ju bott med denna familj här 23 dagar så det känns lite tråkigt att lämna dom nu. Men vi kommer nog att synas igen...

Lite mer bilboende...

2010-04-09T04:21:00.007+02:00

Våran tripp uppåt längs östkusten!

Vi stannade strax utanför Auckland på en strand som hette Red beach, pga att det skulle vara rödare sand här. Men vi såg ingen större skillnad vad gällde det...(?)

Här stannade vi för natten, och här mötte vi också en mycket trevlig man som inspekterade registreringsnumret på våran bil (han trodde inte att vi märkte det), men sen utropade vi ett ”Hi”, och gav honom varsitt stort leende:-) Då såg han lite överraskad ut! Men som Mattias och jag sa, så är det alltid kul med sådana människor, så vi gissade på att han nog var klassens ordningsman när han gick i skolan!

Dagen efter körde vi vidare och hamnade vid en vacker strand med STORA vågor (Mangawhai Beach), så Mattias tvekade läääänge innan han hämtade sin surfbräda, men han gjorde ett tappert försök och berättade för mig att han drev så mycket så att han hamnade bland dom stora stenarna längre bort på stranden..Han reagerade inte på detta först, utan trodde att det var tång!! hmmm..Under tiden satt jag på stranden och tog det lugnt med min lilla bok, vilket var en lagom ”ansträngning” för mig denna dagen!

Vi hade även varit och köpt oss en bag in box som vi riktigt såg framemot att ”smutta” på till kvällens middag...hmm

Det var ett (för att uttrycka mig rätt ut) det äckligaste vinet vi smakat!

Så nu har vi lärt oss att vi inte skall köpa det allra billigaste vinet och att vi framför allt skall kolla hur många % alkohol det är i det.. (då detta vin endast var 5-6%)..

Vi ”överlevde” detta vin och dagen efter gav vi oss iväg igen.

Denna dag stannade vi vid en mysig liten strand som hette Waipu Cove så Mattias fick surfa lite.. innan det bar iväg mot staden Whangarei.. Här stannade vi och promenerade runt lite i ett mysigt område, samt inhandlade lite lokalproducerad Fudge! Trevligt! Kollade även här in Whangarei falls, som låg ca 5min utanför stan, det var ett helt okej vattenfall.

Våran resa uppåt fortsatte denna dag, och vi ”guppade” iväg på en låång grusväg och började tappa kollen lite på var vi befann oss...men hamnade till slut vi en mysig lite vik som kallades Otamure,här stannade vi på en camping och lagade lite god mat!

Dagen som följde hade vi bestämt oss för att åka och kolla på lite saker som verkade intressant och som låg på våran våg uppåt.

Så vi stannade vid ett Limestone Reserve..=gick runt i en kohage i ca: 1 timma och kollade på stenbumlingar (men det var fina stenbumlingar!)

Vidare till Battlefield Ruapekapeka Pa, slaget om Northland ägde rum här!

(Maourierna vs Engelsmännen.) Detta var lite intressant att se, en gnutta historia!

Sen körde vi vidare till en stad som heter Kawakawa och kollade på deras allmänna toalett som heter:Hundewasser toilet, skojig arkitektur!

Vi hann klicka av lite bilder innan det kom en busslast full med tyskar iförda solhattar, kakhishorts och magväskor! Som även dom skulle fota denna allmänna toalett:-)

under kvällen anlände vi till en stad som heter Paihia och parkerade bilen och sov här alldeles vid stranden..

Här ”mötte” vi också ett gäng med feta Maurikillar som var fulla ”och goa” och som pissade på våran bil.....Alltid kul och göra nya bekantskaper!

Sov gott i våran lilla bil, och hade idag bestämt oss för att unna oss en lite båttur!

Så vi tog en liten söt färja över till byn Russell (som var NZ huvudstad innan dom ändra den till Wellington).

Detta var en trevlig utflykt!

Besökte Pompallier huset, Flagstat (en fin utsiktsplats) samt en mycket söt gammal träkyrka! Sen blev det lite Fish and Chips till middag, innan det var dax att ta färjan tillbaka till Paihia.

Väl tillbaka i Paihia promenerade vi längs stranden och kikade in och tittade på stora krigar kanoter som Maurierna använde sig av långt tillbaka i tiden..intressant. Körde sedan vidare mot Kerikeri.

Anlände i Kerikeri rätt sent, så trötta och hungriga körde vi mot en camping (dyraste hittills), men vi ”utnyttjade” det väl, och tog varsin VARM och LÅNG dusch! Dom ända som var på den här campingen var vi och två till...kändes lite ödsligt...men vi somna gott!

Näst kommande dag tog vi det bara lugnt, städa ur bilen lite och slappade hela förmiddagen, det var skönt!

Denna dag körde vi inte så långt och hamnade vi en fin vik som hette Matauri Bay, här träffade vi lite trevligt folk! Ett par i från Tjeckien och en kille i från Florida,så vi satt och prata med dom hela kvällen.

Vi stannade alla över här och sov i våra bilar.

På morgonen kom det en fet maurikvinna och skrek på oss, hon sa:

'”No camping on MY peoples land”.

Vi sa hejdå till ”floridakillen” och det tjeckiska paret och åkte vidare..

Strosade runt lite i Manganui och sedan körde vi till den vackra vikan Matai Bay där vi stannade för natten, här var det mysigt och vi var här relativt tidigt, vilket var skönt! Så idag fick det bli en riktig ”slapp dag”!

Följande dag begav vi oss till ”Historic Gumdiggers park”, detta var intessant och vi gick runt här och ”lapade” i oss lite mera historia samt så några riktigt riktigt gröna geckos! Hamnade under eftermiddagen vid Henderson Bay, och stannade här över natten!

Sen var det söndag och vi befann oss inte så långt borta från ”våran” WWOOF:ing familj! Så vi bestämde oss för att köra mot deras ställe...så väl ut på grusvägarna mot dom kommer det en stor bil farandes i motsatt riktning..

Detta visade sig var Jose som var påväg till jobbet, men hon vände om och körde före oss och visade oss vägen till deras ställe! Men eftersom dom både hon och hennes man Rich skulle jobba idag så bestämde vi oss för att åka allra längst upp i norr och kolla in fyrtornet Cape Reinga samt slänga oss på bodyboarden utför stora sanddyner!!

Detta var en mycket rolig dag!! Fick god middag hos ”våran” familj och from imorgon börjar vi ”WWOOF:a hos Jose och Rich!

Efter 1vecka i bilen

2010-03-06T04:29:00.003+01:00

Efter att ha varit bortskämda av Miles och Roish en helg i deras strand hus vid Waihi Beach åkte vi efter en tsunamivarning vidare mot nästa anhalt.
Söndag eftermiddag anlände vi efter lite förvirring med tanke på att ord som börjar med "wh" uttalas F till en strand vid namn Whangamata.
Väl där blev det tid för sol, bad surfing och en härlig pastamiddag till en vacker solnedgång.
Nästa dag var det dax för nya äventyr o begav oss till Hahei o Hot Water Beach samt Cathedral cove...detta var platser so vi blivit rekommenderade att se..det var trevligt och roligt att ha sett dom.. men det var väldigt turistigt...
dan efter vaknade vi återigen till en underbar utsikt, käka frukost och fortsatte att dra oss upp längs östkusten.
åkte vidare till ett ställe som heter Whangapoua, här övernatta vi och "besteg" ett berg:-)
har även det senaste varit i Coromandel town, efter detta skumpade vi ut på en 55km lång grus väg mot Fletchers bay (underbart ställe) här gjordes även en hiking tur(på ca2mil) i det underbara landskapet. Vi blev även bjudna på snapper..(en väldigt god fisk!)
dagen efter var det dax att bege sig, så återigen studsade vi ner för grus vägen..övernattade vid en rastplats för att sedan ta oss vidare mot Thames...
När vi väl va i Thames tyckte vi det såg tråkigt ut så vi fortsatte...hamnade till slut på ett ställe kallat Seabirds coast..här tog vi det lungt, gjorde halsband o armband samt läste ivåra böcker...
senare under kvällen anlände ett underbart par i 60-70-års ålder o de bjöd över oss till sin husbil,där satt vi o prata en stund o fick lite egenbryggd Whiskey:-)
Somnade sedan väldigt gott!!
Så idag har vi på förmiddagen varit på vinprovning!
O under eftermiddagen shoppat lite mat!
bilder kommer snart:-)
kramisar

Utflykt till "The Gorge" ett naturreservat

2010-02-24T23:48:00.004+01:00

Under en ledig eftermiddag här i Waihi tog jag (mattias), Zarah, Alpha och Thomas en av fruktbussarna och drog ut på äventyr. Vi hade alla läst en liten lapp i huset där vi bor som visade oss vägen till "The Gorge" som är ett naturreservat inte allt för långt ifrån där vi bor.

Slängde i oss lite lunch, packade väskorna, knöt våra trekkingskor och sen drog vi iväg...

Väl framme på parkeringsplatsen började vi kika på kartan. Jag och Alpha (tjejen från USA) var väl dom som har störst erfarenhet av kartläsning och vandring försökte komma underfund med var vi var någonstans. Så efter en stunds velande fram och tillbaka över bilvägen fick vi oss en knäpp på näsan när Zarah poängterade att vi höll kartan upp och ner! Men men, fortfarande vid gott mod begav vi oss ner i ravinen och påbörjade vår lilla hikingtur på vandringslederna utefter floden.

Naturen här är helt underbar, granar som står bredvid palmer och exotiska blommor som växer överallt, men det som för mig är det mäktigaste är nog den kuperade terrängen. Höga berg och forsar med små vattenfall här och där.

Vandringslederana tog oss över hängbroar, genom tunnlar (så vi fick användning för pannlamporna) och uppför trappor till vackra utkiksplatser. Så efter 3 timmars vandring, många vackra vyer och dryga 150 tagna bilder bestämde vi oss för att börja dra oss tillbaka. Skall väl också säga att vi inte riktigt visste vart vi var på väg, magen började kurra och det skulle ju finnas ett vattenfall där man kunde bada som vi ville hinna till innan skymmningen.

Turen som hade tagit oss dom 3 timmarna att gå, tog oss 40 min att gå tillbaka, så man kan väl säga att vi tog god tid på oss på vägen upp för att insupa alla vackra ting. Vi tog oss nu i våran fruktdoftande buss till området som vattenfallet där vattenfallet skulle ligga. Thomas, våran franska vän tyckte att vi borde gå på höger sidan om forsen för att hitta fallet (för det kunde ju inte ligga bredvid bilvägen). Vi tyckte väl redan från början att det kändes konstigt att det inte fanns en upptrampad stig till en sådan plats, men vi trampade på genom buskar och snår. Hittade iaf. vattenfallet, men vi var på fel sida. Och vad vi nu kunde se var att stigen ner till fallet gick ifrån parkeringen. Äventyrliga som vi är, började vi ta oss över forsen och klättra ner för fallets vänstra sida. Thomas tappade sina tofflor (vi andra hade ju skor på fötterna) och fick klättra ner i mitten av fallet för att hämta dom! Utan några större katastrofer än så tog vi oss iaf. ner. Vattenfallet var väl inte det största och vackraste man skådat, men väl värt strapatsen för att ta sig dit och simturen vi tog oss var en underbar avslutning på en härlig dag tillsammans med våra nyfunna vänner!

Samt att då vi alla ätit vegetarisk mat och så mycket frukt (den senaste veckan) att det sprutar ur öronen, bestämde vi oss påvägen tillbaka till huset för att inhandla lite kött till middagen samt glass till efterrätt!! MUMS

Frukt folket...

2010-02-24T23:12:00.005+01:00

Är nu på vår första WWOOF-plats (wwoof = willing workers on organic farms) The Fruitvans. Vi bor i ett kollektiv i en by som heter Waihi, tillsammans med människor från hela världen. Marcelo (Brasilien) och Taryn (Australien) heter paret som driver företaget och hyr huset vi bor i. När vi kom till huset var de 10 st med olika nationaliteter som bodde där (fransoser, amerikaner, belgare mm). Konceptet här går ut på att sälja frukt på dagarna och gemensamt laga middag, diska, städa,handla och surfa på kvällarna. Våra första dagar här var väl måttligt spännande då arbetet mestadels innehöll städning, fylla lådor med avocados. Men efter att ha lärt känna alla härliga och somliga underliga människor som bor under samma tak. Och avancerat från städtjänst till försäljning av frukt trivs vi nu riktigt gott här.

Waihi ligger på östkusten, tvärs över landet från Auckland och man kan väl säga att det är lite av en semesterort. Vädret skiftar fort här och det kan gå från klarblå himmel till gråmulet regnväder på bara några minuter. Vattentemperaturen håller sig fortfarande runt 19-21 grader då vi nu har sensommaren här. Stranden vid Waihi Beach är lång och det är aldrig trångt där, men det viktigaste är att oavsett vindförhållanden finns det vågor. Vilket för oss är kul då vi har skaffat oss surfbrädor och boggieboards.

Under veckan som gått har vi varit med om många roliga händelser (som en picknick uppe i bergen), träffat många roliga personer då det hela tiden kommer och går folk här. Vi har städat, lastat frukt, varit på en soptipp, kört komposten till en kycklingfarm, sålt frukt utefter gatan och många andra saker...

Då vi igår hade den sista gemensamma middagen i detta huset kom vi alla fram till att vi kommer sakna varandra och huset, och detta bara efter en vecka. Känns lite som att det är så det är när man reser runt. Man stannar på olika ställen, träffar på olika människor och när man väl börjar känna sig hemma så splittras gänget och någon eller någr drar vidare. Det är inte första och kommer troligtvis inte bli sista gången det händer på denna resa. Nu skall vi vidare till Waihi Beach för att tillbringa helgen med Miles och Roisheen i deras släkts strandhus, skall bli härligt!!!

Kommer dock inte sakna alla j*vla flugor, dom har vi fått nog av...

¡Hasta la vista! (¡Nos vemos!)

Huset

Utsikt från huset

Alpha Coyote Castro

Zarah vid Waihi beach

Mattias vid Waihi beach

Julien

Utflykt/Picknick

Marcelo och Tari

Sälja frukt!

Kompisen i bilen...

Miles, Roisheen, Campbell och Amie

2010-02-19T11:40:00.004+01:00

Hejhopp!

Landade på Nya Zeeland efter en ca: 12tim flygresa från Bangkok. (Även denna resa gick utmärkt). I ett härligt sommarvarmt Auckland. På flygplatsen blev vi upphämtade av Miles och Roisheen (+ deras "nykläckta" lilla bebis). På vägen hem till deras hus, hämtade vi även upp deras 7-åriga son,Campbell, som precis hade slutat sin dag i skolan. Nu har vi varit på Nya Zeeland i några dagar och tycker det är helt underbart! Vi blir väl omhändertagna av Miles och Roisheen,får god mat, drinkar och får verkligen satt våran engelska på prov!

De har även tagit med oss in till centrala Auckland (deras hus ligger ca 30min söder om Auckland), och visat oss runt inne i staden och käkat lite lunch. En vacker stad! Och om vi tycker att vi har mycket båtar i Göteborg så är det ingenting jämfört med denna stad.

(Har nu även läst att Auckland kallas "The City of Sails",detta pga att det sägs att Auckland har det högsta antalet båtar per person.)

Både Campbell och Miles spelar rugby så vi får säkerligen sett en match med denna sport!

Mattias har blivit "lekfarbror" nummer 1, så det blir till att hoppa studsmatta och springa runt i trädgården så fort Campbell kommer hem från skolan. (Men det hinns med en och annan NZ öl också:-) Försöker nu hitta lite jobb så vi eventuellt kan köpa oss en liten bil att "puttra" runt med:-)

Kort och gott, vi trivs!

2010-02-11

Mattias:

Har idag fått bygga lite, byggt ett staket/plank hemma hos Miles och Roisheen. Vi fick även följa med och titta när "The Old Boys" spelade touch. Touch är en variant av rugby, inte fullt så fysiskt. Istället för att tackla varann så nuddar man varann, därav namnet... Ett väldigt snabbt och underhållande spel. Har nu också träffat många av familjens vänner som skall hålla utkik efter jobb åt oss. Blev även inbjudna till en 40-års fest som går av stapeln den 19 mars nere vid rugby klubbens klubbhus. Kvällen bjöd sedan på lite öl och drinkar efter matchen, lite grill när vi kom hem och har efter detta njutit av X-Files, första säsongen som precis drog igång här nere igen. Denna serie körs ungefär som vänner gör hemma, om och om igen.

2010-02-14

Happy Valentines Day!

Zarah:

Har dom senaste dagarna bara tagit det lugnt!

I fredags satt vi och mailade lite olika gårdar.Har fått en del svar, så hoppas att vi kan komma iväg någongång i nästa vecka:-) På kvällen var det touch, fast denna gång var det barnens tur, så Campbell var den som deltog! Men det roligaste var denna gång inte touch, utan det var vattenslangen, då fullkomligt rusade barnen dit och hoppade och skuttade! De blev dyblöta!

Under kvällen, tror jag Miles och Mattias hade druckit upp rätt många öl och det blev senare också en del whiskey! Så i lördags morse var dom "a bit dusty" som Miles uttryckte det:-) Igår blev det en promenad runt i "kvarteret",härligt! Samt kollade invigningen av OS! (NZ har endast 16personer (eller nått) som representerar dom i OS..) Kvällen var lugn, Miles var ute med några vänner och Roshieen gick och la sig tidigt, så jag och Mattias satt mest och zappade runt på TV:n.

Nu under förmiddagen har vi varit och tittat på två stycken skåpbilar "vans", som var lite sådär..är tillbaka i huset nu..Käkat lite lunch, Mattias är på studsmattan med Campbell..och i eftermiddag skall vi iväg och kolla på ytterligare en bil!

Hoppas vi hittar någon snart....

2010-02-15

Mattias:

Fick inte köpt någon av bilarna igår. Den ena läckta servo-vätska och den andra la vi ett skambud på, fick precis veta att någon annan hade köpt den. Den tredje vi skulle titta på igår dök aldrig upp!! Vi körde hela vägen från Drury där vi bor in till Auckland och dom kom inte... Man vill ju tro att folk som lägger ut sina bilar vill sälja dom... Men tydligen inte! Hoppas på bättre lycka med våra bilaffärer idag. Har iaf. varit i kontakt med ett försäkringsbolag och det verkar vara ganska billigt att försäkra bilar. Runt 200 NZD (1000 SEK) för en trafikförsäkring i ett helt år. Miles är idag tillbaka på sitt jobb efter en liten tids pappaledighet, Campbell är i skolan så jag får vila mig i några timmar till...

Roisheen fick precis besök av en "midwife" vilket jag antar är något liknande barnmorska som gör hembesök. Hon verkar inte gilla den här madamen dock. Hon skall iaf. vara lat som bara den, orkade knappt stänga grinden efter sig (Hon ringde och frågade om hon var tvungen att göra det).

Men sen är hon ju vacker och graciös som en Bulgarisk kulstötarkvinna...

2010-02-17

Zarah:

I måndags fick vi köpt våran lilla "van":-) En toyota townace från -89. Köpte den av en äldre herre som mycket väl kände till Sverige, då han ca: 2ggr/året besöker Göteborg (Mölndal) i affärer. Världen är allt liten! Så nu har vi åkt runt och köpt massa grejer som vi behöver ha till bilen... Idag var vi varit och köpt grejer för och bygga en säng....Här finns ett ställe som heter migtie 10...liknande Hornbach..så det är ju inte svårt och lista ut vem av mig och Mattias som tyckte det var roligt att vara därinne..*suck* Mattias är nu ute och bygger sängen som vi skall ha i bilen..och det verkar gå bra! Har frågat om han ville ha min hjälp..men konstigt nog så ville han inte det...hmmm.. Själv har jag precis tittat på Herrarnas kortprogram (konståkning),och återigen konstaterat att ryssen Plutjenko (är inte säker på hur det stavas) är outstanding!! Imorgon (torsdag) håller vi tummarna för att vi kommer iväg med våran lilla "van".

Då Miles och Roish idag firar sin 9:e bröllopsdag fick vi vara barnvakter åt Camp.Det blev lite lek, McDonalds, och lite tecknad film. Lillkillen hade lite svårt att somna eftersom mamma och pappa inte var hemma, så Mattias Fick läsa lite Nalle Puh för honom. Sen gick det fin fint...

2010-02-18

Mattias:

Bilen är nu klar och vi börjar bli färdiga för att ge oss av. Gänget med frukt bussarna som vi skulle ha varit hos igår har nu till slut iaf. hört av sig och meddelat att deras hus i Auckland är fullt, så vi blir tvugna at åka till deras hus nära Coromandel dit vi egentligen ville åka nu... Tråkigt, nä inte direkt. Så nu ger vi oss av imorgon och lämnar denna helt underbara familj som har varit så otroligt gästvänliga mot oss. Det känns lite vemodigt att lämna dom, nästan som när vi lämnade Sverige.Det är lite konstigt att man flyger tvärs över världen och hamnar hos en familj som man aldrig träffat innan men det känns som man alltid har känt varandra. På ett sätt kan man väl säga att våra sötebrödsdagar med lagad mat, kylskåp som ständigt fylls på med öl, de härliga hundarna och våran Nya Zeeländska familj som varit så underbara och tagit hand om 2 vilsna Svenskar nu lider mot sitt slut. Vi ska ju iofs. träffa hela gänget om 2 veckor i Waihi för att tillbringa en helg ideras strandhus. På agendan nu står det: Packa bil, inhandla lite småprylar (brandsläckare, lådor att packa i mm.) och börja jaga surfbrädor inför vårat kommande äventyr längs östkusten. Vågorna där skall vara lagom för nybörjare, på västkusten är det tydligen livsfarligt att tom. bada, så vi lugnar oss med det några veckor.

Så från oss i "hippiebussen", peace out!

Auckland City med NZ högsta byggnad

Missionbay

Miles ger järnet när det handlar om touch

Sonen Campbell likaså

Roligare med vattenlekar dock...

Obiligatoriska efter matchen-ölen!

Obligatoriska efter matchen-grillen med tillhörande drink!

Solnedgång i Drury, från uteplatsen.

Campbell

Zarah och 2 veckor gamla Amie

Otroligt hurtiga hundarna Hursh och Lily

Miles och Roisheen

Byggare Bob

Koh Samet

2010-02-08T09:33:00.010+01:00

Koh Samet är en 13 km2, T-formad ö som ligger drygt 4 timmar (3 med buss och 1 med båt) sydväst om Bangkok. Stora delar av ön är national park och man måste därför betala en avgift vid ankomst. Koh Samet blev en populär semester och badort under Thailands högkonjunktur på 80-talet då de första besökarna kom. Rena vita stränder och blått, klart vatten ska vara några av anledningarna till att Thailändarna flyr hit för avkoppling.

Bussen skulle gå 08.00, och det var väldigt viktigt att man var där i tid. 07.47 kommer vi på att om man är på en ö, som skall vara i princip orörd, och dessutom national park så kanske dom inte har uttagsautomater där. Jag (Mattias) rusar därför iväg (iklädd linne, Shorts och vandringskängorna med dubbla raggsockar i) iväg för att hämta pengar. Ett par minuter efter 08.00 kommer det en herre som ska visa oss till bussen. Vi var ganska många som skulle med och likt ett lemmeltåg följer vi efter honom. (Bussen skulle efter färjeläget vid Koh Samet vidare till Koh Chang) Vid 8 var det sagt att bussen skulle gå, vid 9 kom vi iväg. Jag var då rätt varm om mina fötter... Vi sov nog nästan hela bussresan, och njöt sedan av en härlig tur med en gammal fin båt.

När vi kom i land började vi så smått inse att den här idyllen vi hade föreställt oss inte riktigt skulle bli som vi hade hoppats. Fullt med turister, alla nordiska länder representerade, samt Thailändare, Japaner, Kineser mm. Att få en bungalow eller ett rum skulle visa sig vara ganska svårt. Så efter att ha vandrat runt ett bra tag i värmen och frågat efter lediga sovplatser, grälat lite om standarden på dom ställena som faktiskt hade plats så tog vi en bungalow på "Jep´s House" som troligtvis var ett av de finare ställena på stranden vi befann oss på. (Iaf. om man tittade på priserna) Gott att komma ur kängorna och få bada.

Stranden, som var ganska så långt ifrån den idylliska vita strand med klarblått vatten som vi föreställt oss. Det var knökat med folk,pickuper,mopeder, försäljare av olika slag, vildhundar med skabb (som bajsa på stranden)samt en hel del katter. Drog vi oss tillbaka till vårat rum för en dusch och sen ut och äta middag.

När vi suttit ett tag på restaurangen kommer det ett ganska stort sällskap och sätter sig en bit bort,dom ser skandinaviska ut så vi tittar lite extra.. Jag (zarah), säger: Det där var väldigt likt Irina (Mattias kusin)...Mattias kollar till..Men samtidigt vill vi inte verka "glo"..(men det gör vi) och efter ett tag inser vi att det nog är Irina..Mattias börjar gå mot bort mot bordet..sen är kramkalaset igång:-) Då berättar Irina att hon tidigare under dagen sagt till sina vänner att: Det skulle kunna vara min kusin som badar där ute... Vi bestämmer oss för att mötas upp för drinkar lite senare under kvällen.... Det blev många goda drinkar...(halva priset för tjejer), så det var jag som fick springa till baren och handla! Vid 02:00 bestämmer vi oss för att gå tillbaka till hotellet.

Vaknar vid 9 – tiden och går och käkar frukost..men det är lite ovant när frukosten består mestadels av nudlar och ris!! (börjar redan sakna knäckebröd och kaviar).. Sen är det dax att checka ut, eftersom boendet var lite dyrt...hittar ett ställe som hyr ut nergångna bungalows med inkluderade husdjur, checkar in och drar ner på¨stranden, där vi är hela dagen!! Efter en hel dags solande och badande drar vi oss mot vårat rum, tar en dusch och går ner o kikar lite...Kommer sen på att vi glömt lite grejer på rummet och gå upp för att hämta dom... Jag (zarah) tar täten, går in, tänder lampan sen gallskriker jag och flyger ut igen skrikandes..Mattias har fortfarande inte fattat vad som hänt...Jag fortsätter att skrika, och då, först får han syn på kackerlackan... och säger: Och vad tycker du att jag skall göra åt detta då??? (Detta uttalande gjorde mig "lugn och harmonisk"..hmmm) Vi går ner till receptionen, får lite insektsspray med oss upp, men detta hemska djur, denna fruktansvärda best verkar ha blivit rädd för Zarahs skrik och gömt sig. Middag med eldshow på stranden. Ser en hundvalp som verkar dansa till musiken som dånar ur högtalarna. (Alla som jobbar i barerna här verkar tro att alla vill ha hög musik jämt, gärna någon taskigt mixad sommarplåg med mkt bas) Inser doc att hunden inte är som den ska för den kan inte gå utan mer rullar, hoppar och skakar fram. Lämmnar detta ställe och går till vårat mysiga krypin för lite sömn.

Klockan 07.00 blir jag väckt av vårat husdjur som är lite leksugen. Han prasslar runt i en påse bredvid mitt huvud, antagligen för att han tycker att jag borde vakna och umgås lite med honom när vi trots allt är gäster i hans bungalow. Jag vaknar och ger honom vänligt men bestämt en dos med insektsmedel (troligtvis DDT eller nåt) bankar lite på honom med en flaska och sopar sedan ner honom i påsen han anväde för att väcka mig. Sover några timmar till och drar sedan till stranden där vi tillbringar hela dagen. Denna kväll möter vi upp med min kusin och hennes resesällskap för middag. Eftersom Irina och Co. har levt på phad thai nästan hela tiden i Thailand så går vi till ett pizza-ställe som drivs av en Australiensare. På detta ställe kan man få en pizza i storklekanrna: 8, 10, 12 eller 20 tum stora. Med 20" följer en utmaning: 1 person skall själv äta denna gigantiska pizza på mindre än en timma. Då får man den gratis, annars kostar den 850 baht (200kr) Adam som är den enda killen i Irinas sällskap bestämmer sig för att testa. Han lyckas få i sig allt på 55 minuter om jag inte minns helt fel, får pizzan gratis och kommer att hammna på pizzerians "wall of fame". Efter en promenad, en öl på strandbaren och ett bett av någon konstig tusenfoting går går Zarah och jag upp i djungeln till våran bungalow (som ligger uppe i skogsbrynet, så långt från stranden man kan komma) och knoppar in. Morgonen därpå går vi upp vid 9 tiden, packar våra väskor och tar oss ett morgondopp innan vi börjar våran resa tillbaka till Bangkok. Träffar Irina och co. på bryggan. Adam berättar att jättepizzan under kvällen kom upp igen och därför fortfarande finns kvar på Koh Samet. Önskar varandra fortsatt god resa lite kramar och sen skiljs vi åt. Efter 2 timmar i minibuss är vi tillbaka i Bangkok (kan väl då tillägga att chauffören fläskade på bra) och hittar efter många försök en taxikille som vet var hotellet vi ska till ligger. Och efter 90 minuter, några telefonsamtal, ex. antal u-svängar så vet han precis var det ligger och vi checkar in, äter en god middag på¨en japansk restaurang och lägger oss sedan...

Vad som känns lite ironiskt när man har bott på div. sunkiga hostell, sovit i risiga bungalows, och gjort detta utan att stöta på några allt för otrevliga överskningar så vaknar man efter en natt på ett respektabelt hotell, vid den internationella flygplatsen. Efter att ha sovit utan det varma, klibbiga reselakanet och njutit i det svala rummet, men med konstiga röda prickar som kliar. Verkar som att det här av alla ställen vi hittills har bott på fanns "bed-bugs". Så kan det gå! Nu ska vi om ett par timmar sätta oss på den långa flygturen mot vår resas mål, Nya Zealand!

Over and out...

Bangkok

2010-02-05T14:00:00.022+01:00

Dag: 1

Efter en mellanlandning i Köpenhamn satte vi oss på Thai Airways flygplan, destination Bangkok. Resan tog väl drygt 10 timmar som vi väl tyckte gick ganska smärtfritt.

Ingen "flygsjuka" för Zarah, maten var bra och personalen gav oss mkt bra service.

Något vi dock hade missat var att detta var en "all inclusive" flight.

Så medans alla drack fördrinkar, öl & vin till maten och avec mm. till kaffet, så satt vi och sörplade vatten.

Kanske var lika bra andå, alcohol och sömntabletter är ju inte den bästa kombinationen.

Väl framme på flygplatsen, något virriga och trötta efter resan gick vi halvt i sömnen igenom passkontrollen, tog vårat bagage.

Skönt nog hade vi förbokat ett hotellrum första 2 nätterna, så det var bara att hoppa in i en taxi, checka in, en snabb dusch, och sen ett litet "powernap" på ca: 7 timmar.

Innan vi lämnade Sverige fick vi veta att vår gode vän Herr Lindahl för tillfället befann sig i Bangkok på en "affärsresa", och hade därför bestämt träff på vårat hotell kl. 18.00 lokal tid.

Men då ingen av oss har fått med sig en klocka, och min mobil inte hade ett fungerande simkort, blev detta ett litet bekymmer.

Vi lyckades iaf. infinna oss på plats i tid, och efter lite välkomstkramar och snusutdelning, tågade vi iväg mot någon lämplig restaurang.

Det blev en trevlig kväll med god mat (phad thai såklart), öl (Chang såklart) och trevligt sälskap i Patpong.

Patpong är tydligen ett ökänt nöjeskvarter, känt för sina go-go barer och sexshower.

Detta var väl inte något som vi riktigt fattde innan vi hade blivigt tillfrågade för 1000:e gången om vi ville gå på "ping pong show".

Hittade dock en trevlig bar där vi tillbringade resten av kvällen.

Dag: 2

Somnade sent i natt, inte riktigt fått in dygnsrytmen.

Hade sett fram emot en god hotellfrukost, men icke.

Serveras frukost mellan 6-10 så skall man tydligen inte komma kl. 9 för då e det slut.

Fick iaf. fattiga riddare och kaffe, blir man mätt skall man väl inte klaga.

Efter detta blev det en lätt promenad runt i stan (4 timmar).

För mig har Bangkok så här långt varit en extremt kontrastfull stad.

Ena minuten går man på affärsdistrikt, men efter nästa krök är man inne i bland plåtskjulen i slummen.

Finns väldigt mkt.fattigdom men också gott om rika människor som vräker runt i flotta bilar.

Hamnade till slut i en stor park, där man inte fick vare sig dricka sprit eller röka.

Men träna fick man, och detta gjorde många många...

Fina blommor, trevlig omgivning, och mitt ibland thai chi utövare och solbadare vandrade det runt stora varaner (vilka vi först trodde var små krokodiler)

För kvällen var planen att leva lite lyx!

Började med en 3 km lång taxi-tur som tog dryga 50 minuter (vanligtvis 10min) hem till Stefans hotell, ("bara 45min försenade!) sen en tur tillbaka tillbaka till vårat för att klä upp oss lite befann vi oss sen på 64:e våningen på Tower Estate, ett av Bangkok`s finest.

Utsiken och servicen här var helt fantastisk.

Efter att ha tillbringat större delen av kvällen i en liggsoffa på 64:e våningen, sippat goda drinkar, och käkat nötter betalade vi vår nota på 2300 baht (dryga femhundringen) för 3 pers på vad som kan ha varit den häftigaste krogen jag någonsin har varit på.

Klockan var nu strax före tolv och siktet inställt på middag, och detta på

Mandarin Oriental Hotell & Restaurang, ett hotell som finns med på topp 5 listan över hotell i världen.

Att hitta dit skullen dock visa sig vara lättare sagt än gjort.

För det första visste vi själva inte var det låg, och taxichaufförerna som sa att dom visste det, gjorde i själva verket inte alls det.

Så efter att ha pratat i telefon med en av taxikillarnas polare som skulle känna till hela Bangkok, hoppade vi in i en tuk-tuk.

Han körde oss till rätt ställe, men började sen prata om att dom inte serverade mat där utan började då istället köra oss mot sina polares ställe.

Fick nästan hoppa ut i farten.

Kom iaf. fram, fick våran lyx-middag och kollade in stället.

Det var som sagt ett väldigt fint ställe med lyxig pool, cigarrlounge med "sensuell sofistikerad jazz" och säkerligen mkt. mer, men efter middagen var vi rätt nöjda.

Kändes som att vi hade lagt ganska mkt pengar på våran "lyx-kväll", men med en slutnota på 4600 baht (1000 kr) för 3 insåg vi att det faktisk är vad ett par timmar på vilket ölhak som helst hemma i Sverige hade kostat är inte 300 kr och en helkväll på Bangkoks finest inte speciellt farligt.

Dag: 3

Hoppade idag över dessa fantastiska fattiga riddare o sov lite längre... Innan det var dax för utcheckning från Manohra... Slängde ihop våran packning och gick ner till lobbyn,där vi satte oss för att vänta på Stefan..

Vid 14tiden åkte vi vidare till Khao San Road som i reseguiden beskrivs som "Centrum för Asiens backpackers".

Här checkade vi in på "New My House Guest House". Ett hostel som är helt okej.

Stefan fick lite nostalgikänsla då vi gick i dessa kvarter då han för 6år sedan själv bodde på grannhostelet.

När klockan började närma sig tre var vi rejält hungriga så gick o satte oss där det såg trevligast ut:-)

Maten var mycket bra och priset var inte helt fel heller.. (runt 80-90Baht per person!), här satt vi en stund innan vi började o ch titta runt i kvarteret..

Gick in på ett fint tempelområde, titta lite innan vi gav oss ut i myllret..igen..Här är det mycket shopping och mycket backpackers! (Har förstått nu att ska man vara "backpacker" så har man dreadlocks, fiskarbyxor och batiklinne får väl fixa detta imon...haha)

Så från att ha varit i "finare" kvarter, porrkvarter.. så befinner vi oss nu i "Backpackerkvartet" och bor för 350Baht/per natt, för oss två (ca: 70kr).!

Som sagt Bangkok har många ansikten och idag har vi sett ytterligare ett:-)

Har nu varit borta 3 dagar och Zarah är uppäten av mygg!

Dag: 4

Var en varm natt inatt, sov i våra reselakan så det blev lite svettigt.

Har väl inte riktigt kommit in i rätt dygnsrytm heller.

Vilket kanske kan förklara att man känner sig lite trött, eller så beror det på varma dagar och en och annan öl...

Idag skulle vi iaf. vara lite kulturella och åka och titta på ett tempelområde som skulle inhysa lite över 350 buddhastatyer varav en liggande drygt 46 m lång och 10 m hög.

Så efter att ha blivit kidnappade av tuk-tuk gubbarna för att åka till någon butik, skräddare eller resebokare (dom får då nämligen gratis bensin) kom vi fram till tempelområdet tillsammans med miljoner Japanska studenter.

Det var än upplevelse att se alla dessa gyllene statyer, men som Zarah sa:

-Var har själva upplevandet tagit vägen? Alla tittar ju bara på saker genom en kamera.

Och lite så var det faktiskt, hade man inte kameran uppe så ställde sig folk framför för att själva ta kort.

Kul att ha sett, men hade kanske föredragit att få vara lite ensammare där och få känna lugnet som finns hos dom saffransfärgade munkarna.

Efter detta en promenad tillbaka, lite lunch, och allmän avkoppling i skuggan under ett träd bokade vi sedan buss och båtbiljetter till Koh Samet.

Stefan anlände efter att ha avslutat den här tidens arbete i Bangkok och det blev en liten avskedsmiddag med honom innan han åkte mot sitt hotell och vi mot MBK.

MBK kan ha varit ett av dom största varuhusen jag någonsin varit i, och dessutom utan att hitta något intressant att köpa.

Vi vandrade runt bland mobiltelefoner klockor och massa annat krimskrams i drygt 2 timmar innan vi åkte mot vårat nuvarande hem på Khao San Road.

Kvällen efter detta bestod till största del av att packa väskorna inför tidig avresa dagen efter.

Fick även ett SMS från Stefan som berättade att hans plan som skulle avgått 00.45 var 7 timmar försenat.

Härligt!!

Ett gott slut på ett härligt år!

2010-01-07T10:10:00.019+01:00

Nyårsafton Majorna med trevliga vänner god mat och många skratt.
Hemma hos Andreas och Rosanna (grannarna under oss) avnjöt en härlig 3 rätters.
Det blev även ett nyårs-quiz, en jämn kamp men segrade gjorde Padde och Rosanna som tillsammans vann en resa till Thailand.
Fanns även ett pris att vinna för bästa lagnamn. Detta tog Tobias och Rebecka hem med sitt fyndiga:
-Det bästa laget.

Efter god mat, kamp om quiz medaljer, lite spillt vin, trasiga glas och allt annat som hör en 3 rätters nyårssupé till kom resten av våra vänner.
Och vi fortsatte firandet 1 trappa upp.

På Blåsutgatan 7 1 trappa upp blandades det mojitos högt och lågt, det förekom ölprovning, tequilarace, salsadans och musiken dönade självklart ur våra högtalare(praktiskt att grannarna under var med hos oss).
Klockan närmar sig 00.00 alla klär på sig bråttom nu bara minuter kvar.
Mike letar efter sina "raketer", hittar tomteblossen. Han och Padde springer ut ur lägenheten tätt följda av Martin och slänger sig själva in i hissen där redan 4 härliga damer finns. (Zarah,Rosanna,Malin,Johanna)
Martin blir lämnad kvar utanför dörren och somliga gör retsamma grimaser åt honom.
Karma... Hissen stannar en halv våning upp...

Vi som inte satt fast firade iaf. tolvslaget på loftgången längst upp i huset med cigarrer, vackra fyverkerier och LITE bubbel(alla flaskor utom 1 var i hissen).

Efter drygt 50 minuter i hissen anlände Securitas.
Avtalet med hissbolaget var tydligen uppsagt och de trevliga väktarna hade ingen aning om hur man fick ner hissen!
Tur att vi hade både elektriker och fastighetstekniker bland våra gäster som visste hur grejerna funkade.
Efter dryga timman instängda i hissen var de 6 fortfarande vid gott mod, trots lugnande sms som:
-Andas inte för mkt. luften kan ta slut!
Och när hissen till slut gled neråt hördes allsång (främling - Carola) skrålande från hisschaktet.
Glada i hågen tågade vi nu allesammans tillbaka in i lägenheten för att fortsätta kalasandet...

Firandet varade hela natten lång! Kan mkt. väl ha varit ett av dem roligaste nyårsfirande på många år.
Och för att citera en vis man som tröstade en ledsen tjej som missat fyverkerierna:

- Raketer har man ju sett hur många ggr. som helst, men hur ofta sitter man fast i en hiss! Kommer ju aldrig glömma denna kvällen...

Tack alla för en trevlig kväll, och god fortsättning!

Röda sten

2009-12-11T16:46:00.001+01:00

Röda sten i Göteborg, majorna, Sverige en vacker höstkväll... Sverige är ju ändå bra vackert.
Men så ska man inte tänka nu ett par veckor innan man ska ut och sträcka på sig i världen...
Har precis färdigställt vårat badrum efter ett mindre totalhaveri i form av vatten droppande ner till våra kära vänner på våningen under.
Börjar först nu förstå att man snart ska ut på äventyr...